Den centralamerikanska nationen skakas inte bara av korruption, utbrett våld och systematisk förföljelse av journalister, människorättsaktivister och ursprungsfolk – i kölvattnet av ”Pandora Papers” (”Pandoraläckan”) tvingas allmänheten ta ställning till nya uppgifter om skatteflykt, skatteplanering och investeringar i skatteparadis från många inom landets mäktiga oligarki.

Mest under lupp har ex-presidenten José Porfirio ”Pepe” Lobo kommit – som tillsammans med flera familjemedlemmar utreds och anklagas för samröre med organiserad brottslighet och karteller med många mord på sitt samvete. En verksamhet som ägde rum i samband med statskuppen 2009, vilken ses som startskottet på ett helt lands sönderfall.

Av Klas Lundström

PANDORALÄCKAN/HONDURAS José Porfirio Lobo, även kallad ”Pepe” och Honduras president mellan 2010 och 2014, är sedan en tid tillbaka försedd med inreseförbud till USA och utreds av amerikanska myndigheter för korruption och samröre med organiserad brottslighet, såväl före som efter sin tid som president.

”Pepe” Lobo var i egenskap av Honduras president ”inblandad i utbredd korruption när han tog emot mutor från [den honduranska knarkkartellen] Los Cachiros i utbyte mot politiska tjänster”, konstaterar en amerikansk UD-rapport som även utpekar en rad andra centralamerikanska politiker, affärsmän och samhällsaktörer för illegala förehavanden.

”Pepe” Lobo är hittills inte dömd för något brott. Det är däremot flera av hans familjemedlemmar.

58 års fängelse

”Pepe” Lobos fru Rosa Elena Bonilla de Lobo har enligt den amerikanska UD-rapporten ”hängivit sig åt betydande korruption genom bedrägeri och förskingring av offentliga medel” och dömdes 2019 till 58 års fängelse för bedrägeri och förskingring i ett åtal som tvingades fram i Honduras rättsinstanser av Organisationens för Amerikas staters (OAS) antikorruptionsbyrå.

En dom byggd på brott som ska ha begåtts samtidigt – och tack vare att – maken ”Pepe” tjänstgjorde som Honduras president, rapporterade bland andra San Diego Union Tribune i juli 2020.

Samma sommar släpptes Honduras tidigare första landsdam på fri fot efter att en honduransk domstol underkänt domen. Därmed inte sagt att Rosa Elena Bonilla de Lobos eller Lobofamiljens kollektiva huvudvärk hade mojnat.

Oligarki under lupp

I samband med ”Pandora Papers”, eller Pandoraläckan, har medlemmar ur den honduranska oligarkin – och däribland Lobodynastin – kommit under lupp.

Jennifer Ávila, en grävande reporter knuten till mediekollektivet Contracorriente, avslöjar i ett reportage baserat på läckta dokument från det internationella journalistnätverket International Consortium of Investigative Journalists (ICIJ) hur ”Pepe” Lobo undanhållit stora summor i skatteparadis.

– Vad som förvånar är kanske främst att dokument visar hur ”Pepe” Lobo ägnade sig åt offshoreverksamhet redan under sin tid som president, säger Jennifer Ávila till Tidningen Global.

”Kuppresident” med USA:s välsignelse …

”Pepe” Lobo valdes till president i ett Honduras som hösten 2009 var lamslaget av politisk turbulens och demokratiskt underskott. Han klättrade upp till presidentposten via ett kritiserat val som ägde rum i kölvattnet av militärkuppen sommaren samma år.

Ett val som bojkottades av den störtade och därefter landsförvisade presidenten Manuel Zelayas politiska anhängare och stora delar av den honduranska befolkningen.

Ett val vars utgång trots blott 50 procents valdeltagande (fastän säkra siffror är svåra att komma över) och uppgifter om hot och förföljelse av vänsterpolitiker och aktivister välsignades av den dåvarande amerikanske presidenten Barack Obama.

… och försedd med ”narcodollar”

Enligt Contracorrientes avslöjande har ”Pepe” Lobo och flera av hans familjemedlemmar smörjt och närt relationer till brottssyndikatet Los Cachiros under många år, med start i oktober 2005.

Då var ”Pepe” Lobo presidentkandidat mot valets kommande vinnare – och senare störtade president – Manuel Zelaya och upprättade samtidigt som han kandiderade till Honduras högsta politiska post även hemliga bankkonton i Panama. Något som ”Pepe” Lobo emellertid, visar Contracorrientes granskning, inte var ensamma om – stora portioner av den honduranska oligarkin flyttade över stora summor till skatteparadis och undvek skatt i hemlandet.

Slantar som statskassan var i stort behov av:

”Före 2009 visade Honduras stadiga, om än långsamma, tecken på återhämtning och framsteg när det gäller fattigdomsbekämpning”, skrev organisationen Social Watch i en rapport 2012.

Kvinnor – stora förlorare

Efter ”Pepe” Lobos valseger till följd av ett av många avfärdat val ”försämrades situationen för kvinnor” till en nivå som fått experter att tala om ”femicide”, avsiktliga mord på kvinnor och flickor på grund av deras kön. Endast under år 2010 gick 300 honduranska kvinnor en brutal död till mötes och i endast 7,3 procent av fallen – 22 – lagfördes någon för brottet.

2010 – och kanske framför allt ”Pepe” Lobos tillträde, som cementerade legaliseringen av störtandet av Manuel Zelaya året innan – räknas som startskottet på Honduras sönderfall som samhälle.

Idag har den organiserade brottsligheten kopplat ett järngrepp om statsapparatens hals och angriper landets juridiska och ekonomiska immunförsvar med en kallbrand utgjord av köpta domare, korrupta poliser och systematiska hot och riktat våld mot vittnen.

”Narcodollar” i skatteparadis?

Frågan som Jennifer Ávila reser i sitt avslöjande för Contracorriente är huruvida ”Pepe” Lobo och hans familjeknutna offshorekonton i skatteparadis är fyllt med ”narcodollar”.

Klart är, rapporterar hon, att offshorekontona öppnades innan ”Pepe” Lobo blev president i Honduras efter militärkuppen sommaren 2009 – och att dessa hållits i familjens ägo och inom dess kontroll till minst 2016:

– Det är fortfarande långt kvar innan vi når ett svar på varför en tidigare president och hans närmaste krets hängav sig åt dunkla offshorebolag samtidigt som denne honduranske patriark anklagades för väldigt allvarliga brott, såsom mottagandet av mutor, menar Jennifer Ávila.

Bröder i brott – och vittnesmål

Den honduranska oligarkin, bestående av medieägare, affärsmän och ledare inom landets två dominerande partier (det konservativa och liberala), har tjänat stort på brottskartellen Los Cachiros bildande under 1990-talet.

Brottssyndikatets ledande bröder och ”knarkbaroner” var Devis Leonel Rivera och Javier Eriberto Rivera och tillsammans fick de kartellen att klättra in i politiska och ekonomiska finrum via kidnappningar, knarkhandel, vapenaffärer, utpressningar och mord.

Därför blev kartellens fall tungt – och med många chockföljder – när Riverabröderna för några år sedan inledde samarbete med amerikanska myndigheter.

Inte minst för Lobofamiljen.

”Politiskt skydd” och fängslade söner

Enligt de vittnesmål Riverabröderna lämnat till amerikanska utredare, såväl i förhör som under ed i rättssalar, var Los Cachiros viktiga komponenter i det politiska bygge som ”Pepe” Lobo lade grunden till postkuppens Honduras hösten 2009.

”Pepe” Lobo ska bland annat ha mottagit 500 000 dollar för ”politiskt skydd”, en så kallad ”inter allia”, redan före dennes valseger i november 2009. Ett skydd som inkluderade immunitet mot inhemska polisutredningar samt försäkringar om att inte utelämnas till USA. Dessutom säkrade de investerade dollarna en rad statliga kontrakt där offentliga medel tvättades i bolag som kontrollerades av Los Cachiros.

2017 vittnade Riverabröderna mot ”Pepes” son Fabio i en rättegång i New Yorks Southern District. Fabio erkände sig skyldig och dömdes till 288 månaders fängelse för förberedelse inför tillverkning, distribution och import av minst fem kilo kokain till USA – en härva som nystades upp samtidigt som pappa ”Pepe” var Honduras president.

Fabio Lobo, står det i domen, ”utnyttjade sin position som son till Honduras president för att bistå det honduranska knarktraffickingnätverket känt som Los Cachiros att smuggla hundratals kilo kokain med destination USA”.

”Lobo introducerades inledningsvis till Los Cachiros som en individ som var villig att underlätta tilldelningen av Honduras regeringskontrakt till [kartellens] frontbolag, vilka användes för att öka utseendet på deras legitimitet och för att tvätta läkemedelsintäkter. Lobo började snart skydda och stödja Los Cachiros genom att fungera som kanal för Honduras tjänstemän som kan förhindra störningar av deras narkotikahandel”, skrev delstaten New Yorks åklagarmyndighet i ett pressmeddelande den 5 september 2017.

USA:s ansvar

Honduras räknas idag av Human Rights Watch som ett av de farligaste länderna i världen att bedriva journalistik, föra öppen kamp för mänskliga rättigheter eller tillhöra ett ursprungsfolk. En på alla sätt ohållbar situation som hemsöker USA.

2011 välkomnade den dåvarande presidenten Barack Obama sin honduranske dito ”Pepe” Lobo till ett statsbesök i Vita huset – en resa som senare förde ”Pepe” Lobo till rundabordssamtal med bland andra republikanen Marco Rubio.

Men ett årtionde senare är de fagra officiella orden om ”återställd ordning” och ”återvunnen demokrati” efter statskuppen sommaren 2009 ett minne blott – och Honduras mer eller mindre en fallerad stat som människor undflyr i tusentals.

Människor som flyr bort från en skenande fattigdom, brottssyndikats snart nog oinskränkta samhällsinflytande och kidnappningar och mord riktade mot civila. Och de flyende stegen är inställda på den stora grannen norr om floden Rio Grande.

Val i Honduras, kval i USA

För USA:s nuvarande president Joe Biden handlar det om att räta upp landets relation till auktoritära centralamerikanska regimer, vilka kullkastades helt under föregångaren Donald Trumps presidentskap, samtidigt som en unison inhemsk opposition fortsätter att se negativt på migranters val av flyktdestination.

Joe Biden står även och väger, åtminstone utåt sett, när det gäller favorisering av kandidat inför Honduras presidentval i november senare i år. Senaste gången honduranska väljare gick till valurnan spelade deras kastade röster föga roll och såväl OAS som EU vittnade om betydande valfusk då vänsterkandidaten Salvador Nasralla, av flera valobservatörer valets verklige vinnare, förlorade mot den sittande presidenten Juan Orlando Hernández.

Ett resultat som Trumpadministrationen emellertid erkände som rättvist, vilket ansågs vara en eftergift till president Hernández stödröst för sin amerikanske motsvarighets beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Vilken kohandel som bedrivs inför novembervalet i Honduras mellan Vita huset och den honduranska regeringen är oklart, men John Perry, centralamerikaexpert och skribent baserad i Nicaragua, menar att Joe Biden inte har råd att acceptera ännu ett ”tveksamt valresultat”:

”Det skulle signalera en vilja att tolerera skenande korruption, fördjupad fattigdom och ökat våld”, skriver John Perry för Nacla.

Osäker framtid

De senaste åren och särskilt decenniet efter statskuppen 2009 har läget för demokratiaktivister, fackliga företrädare, förkämpar för ursprungsfolks rättigheter och – inte minst – journalister försämrats väsentligt. Honduras lyfts fram som ett av världens farligaste länder att bedriva journalistik i och bara under 2020 mördades fyra reportrar.

Dunia Orellana, undersökande reporter, dokumentärfilmare och chef för journalistnätverket Reportar sin miedo (”Rapportera utan rädsla”), skönjer en svårtecknad horisont för Honduras reportrar, men menar att den grävande journalistiken nått alltfler honduraner tack vare nya och digitalt baserade plattformar – fria från påverkan från politiserade mediehus som står oligarkin nära.

– Utöver begränsningarna av självbestämmande och rörelsefrihet tror jag att den minskade informationstillgången har väckt folkets vrede. Att bedriva journalistik är det farligaste du kan göra, sa Dunia Orellana till Tidningen Global i samband med ett tidigare reportage om journalistik under den rådande covid-19-pandemin.

Chanserna att honduranska myndigheter går vidare med uppgifterna som Jennifer Ávila och Contracorriente avslöjat i samband med ”Pandoraläckan” anses vara ytterst begränsade, menar reportern bakom avslöjandet:

– Möjligheterna att utreda omständigheterna är små, säger Jennifer Ávila.

”Härskande tystnad”

I Honduras är det mot bakgrund av det allmänna säkerhetstillståndet för journalister och den organiserade brottslighetens djupgående kontroll över rättsvårdande instanser troligare att uppmärksamheten riktas mot budbäraren.

Det vill säga reportern som avslöjat dunkla och hittills hemlighållna omständigheter som inte bara tvingar fram en tidigare president och dennes närmaste klans förehavanden, bland annat i egenskap av landets mäktigaste familj – utan även den honduranska oligarkins allmänna och till synes självklara relationer till organiserad brottslighet.

– Tystnaden är väldigt utbredd, men att arbeta som undersökande journalist i Honduras idag, såsom läget är, medför en hel del risker, säger Jennifer Ávila till Tidningen Global.