I förra veckan blev ett nytt bindande säkerhetsavtal inom den bangladeshiska textilindustrin klart. Fackliga organisationer har förhandlat intensivt med internationella klädföretag för att inte bara förlänga avtalet utan också bredda det liksom att på sikt utöka det till fler länder.

– Det är hoppfullt, säger Nazma Akter, ordförande för det bangladeshiska facket Sommilito Garment Sramik Federation till Tidningen Global, men betonar att frågan om levnadslöner nu måste prioriteras.

Av Bella Frank

BANGLADESH | Det nya avtalet börjar gälla den 1 september och ska löpa över en tvåårsperiod. Nazma Akter förklarar att det nya avtalet är en viktig seger – både för att det fortsätter att vara juridiskt bindande och för att det nu kommer att omfatta fler aspekter på säkerhet.

– Tidigare gällde det bara byggnaders säkerhet, nu tillkommer arbetsmässig hälsa- och säkerhet, säger Nazma Akter och pekar på vad det ursprungliga Bangladeshavtalet som blev verklighet 2013 innehöll.

– Innan handlade det om farliga byggnader, med byggnader som kollapsade då arbetare dog omedelbart och många skadades allvarligt. Så var läget innan och efter Rana Plaza, säger Nazma Akter som är ordförande för det bangladeshiska facket Sommilito Garment Sramik Federation liksom för gräsrotsorganisationen Awaj Foundation som arbetar med att stärka kvinnors position och ledarskap.

Bangladeshöverenskommelsen kom till stånd efter Rana Plaza-katastrofen i april 2013 då 1 134 arbetare omkom när fabriken de arbetade i kollapsade. Efter förhandlingar mellan lokala och globala fack, företag och arbetsgivare kom man fram till ett bindande avtal för att förbättra säkerheten i Accord on Fire and Building Safety in Bangladesh. Sedan dess har avtalet förlängts vid flera tillfällen, och arbetet för att förlänga det ytterligare eller att få till stånd ett ännu bättre avtal har pågått de senaste månaderna. Det nya avtalet heter International Accord for Health and Safety in the Textile and Garment Industry och är mer omfattande:

– Nu kommer det att bli större fokus på hälsa och arbetare kommer att få större skydd vad gäller arbetssjukdomar, med tydliga riktlinjer och effektiva säkerhetskommittéer, säger Nazma Akter och fortsätter:

– Det är en seger för fackföreningsrörelsen.

Hon pekar också på att det nya avtalet inte bara ska gälla Bangladesh – målsättningen är att utöka antalet länder som omfattas av det.

Uppmanar fler att skriva under

Många förbättringar har skett sedan Bangladeshöverenskommelsen trädde i kraft 2013, framför allt vad gäller brandsäkerheten. Men även om brandsäkerheten har förbättrats på många fabriker i Bangladesh sedan avtalet undertecknades för åtta år sedan finns det många fabriker som inte omfattas av det. I juli i år inträffade en allvarlig brand i Rupganj strax utanför huvudstaden Dhaka i vilken omkring 52 unga arbetare avled. Flera av dem var barn. Den branden satte åter fokus på hur mycket som återstår att göra vad gäller brandsäkerheten liksom andra aspekter av arbetsmiljön i Bangladeshs fabriker, liksom vikten av en förlängning av Bangladeshöverenskommelsen.

I förra veckan bar det intensiva arbetet för få till stånd ett nytt bindande avtal frukt. På onsdag offentliggörs vilka företag som redan har undertecknat det och Nazma Akter förklarar att det framför allt är europeiska företag. I samband med att Bangladeshöverenskommelsen kom till stånd 2013 valde många amerikanska företag att bilda en annan överenskommelse som inte var bindande, Alliance for Bangladesh Worker Safety, och samma tveksamhet syns också nu vad gäller amerikanska företags vilja att ansluta sig till det nya avtalet.

– Det är fortfarande en utmaning att få med de amerikanska företagen som Walmart, Target, Tommy Hilfiger, Calvin Klein och andra. Jag uppmanar alla märkesföretag som ännu inte anslutit sig att de också skriver under samma bindande avtal, säger Nazma Akter och framhåller att mycket återstår att göra för arbetarna inom textilindustrin:

– Vi behöver arbeta för levnadslön, rätten att arbeta fackligt och förhandla fram kollektivavtal. Vi måste också arbeta för att förhindra genusbaserat våld. Dessutom behöver fabrikerna tillhandahålla barnomsorg så att kvinnorna slipper inkvartera sina barn på landsbygden, säger Nazma Akter.