
NYHETER:
Många vill ha irländsk återförening – men få vill betala för det

NYHETER
- PUBLICERAD 2021-05-03
Många vill ha irländsk återförening – men få vill betala för det
Nordirland har nu hundra år på nacken. Inför hundraårsdagen säger 44 procent i en undersökning i Nordirland att man vill se en folkomröstning om en potentiell återförening med Irland. Samtidigt säger en stor majoritet att möjligheten av en återförening utgör ett hot mot freden, och få är redo att bekosta en återförening via skattemedel.
Av Bella Frank
NORDIRLAND Det har i dag, den 3 maj, gått hundra år sedan Nordirlands tillblivelse, och dagen liksom flera andra dagar under året med koppling till delningen av den irländska ön kommer att uppmärksammas.
I en opinionsundersökning om gränsens framtid uppger 44 procent att de vill ha en folkomröstning om dess fortsatta existens, 39 procent motsätter sig detta och 17 procent är osäkra, rapporterar the Belfast Telegraph. Det är alltså fler som vill ha en folkomröstning än de som motsätter sig det, men i en undersökning från april så är de som stöder en faktisk återförening fortfarande i minoritet.
Enligt undersökningen av Lucid Talk sade 43 procent ja till en återförening medan 49 procent föredrog att vara kvar i Storbritannien. Bland de som stöder en återförening har året 2028 lagts fram som förslag för en folkomröstning, då firar fredsavtalet Långfredagsavtalet 30 år.
Enligt fredsavtalet kan en folkomröstning utlysas när det ser ut som intresset av en återförening är sannolik, och frågan om en folkomröstning har väckts allt oftare på senare år, framför allt som en effekt av de svårigheter som brexit inneburit.
Kan äventyra freden
Inför Nordirlands hundraårsdag har flera olika opinionsundersökningar gjorts med frågeställningar kring en möjlig återförening, varav flera har vänt sig till väljare både norr och söder om gränsen på ön som inledningsvis presenterades som en temporär lösning med möjlighet till modifieringar och även upplösning, men som efter några år permanentades.
I republiken Irland är stödet stort för en återförening, 67 procent. Däremot är intresset av att bekosta en sådan via skattemedel betydligt mindre. Bara 22 procent säger i en undersökning av Kantar att de är villiga att betala högre skatt för att möjliggöra en återförening, och 54 procent är helt emot detta.
I Nordirland är bara 17 procent för att bekosta en återförening via skattesedeln och 63 procent motsätter sig detta. I Nordirland är det fler som tror att en återförening kommer att ske under deras livstid, 39 procent, än de som inte tror det, 37 procent.
Samtidigt anser en överväldigande majoritet både i republiken och i Nordirland att möjligheten av ett återförenat är förenat med ökad risk för freden på ön. 62 procent i söder och 68 procent i norr tror detta, rapporterar the Belfast Telegraph.
En annan viktig fråga för befolkningen i Nordirland är hälso- och sjukvård där den brittiska National Health Service är betydligt mer generös än sjukförsäkringen i republiken. Följaktligen uppger 61 procent att de skulle vara ovilliga att överta republikens sjukförsäkring.
Födde en långdragen konflikt
Den godtyckligt dragna gränsen blev verklighet 1921 som ett resultat av the Government of Ireland Act från december 1920. Det var en nödlösning som skulle hanteras vidare av en gränskommission. Många nationalister som motsatte sig en delning utgick ifrån att deras samhällen skulle inkorporeras i den irländska fristaten i söder, som senare blev republiken Irland.
Hade stora delar av den nationalistiska befolkningen inkorporerats i fristaten skulle det ha gjort den nya staten Nordirland mindre livskraftig, och därmed uppgå i fristaten, trodde många. Men istället blev gränsen cementerad 1925 genom the Anglo-Irish Intergovernmental Agreement i ett ”smutsigt finansiellt svek” skriver Darach MacDonald i boken Hard Border.
Överenskommelsen innebar en skuldavskrivning för fristaten från det brittiska imperiet i utbyte mot acceptans av gränsdragningen som den var. Det gjorde Nordirland till en fungerande stat men innebar samtidigt att omkring en tredjedel av dess befolkning blev det mot sin vilja, och därmed var fröna sådda till en inneboende och till synes olöslig konflikt, och som i slutet av 1960-talet bröt ut i regelrätta strider, the Troubles.