När coronaviruset som snart fick namnet covid-19 letade sig utanför den välbesökta och turisttilldragande marknaden i kinesiska Wuhan var det som om det förflutnas spöken kom för att hemsöka ursprungsfolk runtom i världen.

Nu i en helt annan skepnad, och de geopolitiska skeenden som omgärdar världens ursprungsfolk ser förvisso annorlunda ut 2020 än de gjorde under de koloniala seklen. Men coronavirusets förmåga att liksom mässling och smittkoppor förvandlas till ett vapen mot ursprungsfolk i dagens Arktis, Brasilien, Indonesien, gör covid-19 till en karbonkopia av föregående farsoter.

Av Klas Lundström

ARKTIS Världens ursprungsfolk har betalat ett högt pris för kolonialismens medhavda virus, sjukdomar och smittor. Covid-19 är inget undantag och forskare varnar för att coronaviruspandemin kan lämna svårläkta sår bland världens ursprungsfolk. I Arktis har uråldriga handelsleder och kulturella band klippts av till följd av covid-19-restriktioner och familjer har ingen möjlighet att träffa varandra – samtidigt som den pågående pandemin öppnar ett fönster in till en forskarvärld bottnad i rasistiska strukturer och kvarlevande icke-evidensbaserade algoritmer. 

Världens ursprungsfolk är ingen enhetlig grupp. Men när det kommer till historia, politik och socioekonomiska förutsättningar är det mycket som förenar, oavsett hemvist i det brasiliansk-paraguayanska gränslandet, i Borneos palmoljedominerande regnskog eller längs ishavskuster, fjällandskap och tundror norr om polcirkeln. 

Framför allt ifråga om samhällens historiska förmåga att paketera ursprungsfolk i en och samma korg. I grunden handlar det om systemfel. Om politiskt motiverade åtskillnader mellan sociala, ekonomiska och kulturella grupper. 

Liksom för andra finns det även för arktiska ursprungsfolk ett före och ett efter covid-19. Enligt Christina Henriksen, ordförande för Samerådet, förenar emellertid ett fenomen båda sidor om pandemin – krympande rörelsefrihet. 

– Pressen från industri- och infrastrukturprojekt påverkar vid sidan om andra utmaningar samefolk och vår mentala hälsa eftersom vi är så tätt sammanlänkade till våra marker, traditioner och kulturer, säger hon till Tidningen Global.

Pandemin slår hårt mot världens minoriteter, särskilt ursprungsfolk. De 370 miljoner människor som tillhör olika ursprungsfolksgrupper – cirka 5 procent av planetens mänskliga invånare – bör finnas med bland sårbara grupper prioriterade för vaccinering, menar författarna till en studie i Journal of public health.

 Den samiska kulturen är beroende av hantverkare och konstnärer och att korsa gränser för att handla, diskutera viktiga frågor och träffa familj och vänner, menar Christina Henriksen, ordförande för Samerådet. Foto: Karin Beate Nøsterud/Wikimedia och Berit Roald.

Kulturell och språklig kompetens

Många ursprungsfolksgrupper vittnade redan före pandemins ankomst om svåra förutsättningar – däribland brist på tillgång till rent dricksvatten, näringsrik kost och bräckliga immunsystem – vilket gör vaccinering till en förutsättning för ursprungsfolks långsiktiga återhämtningschanser efter covid-19.

– Regeringar måste garantera tillgång till hälsopersonal med kulturell och språklig samisk kompetens och kunskaper för att försäkra samiska patienter tillgång till nödvändig behandling och försäkran om att de kan förmedla sina bekymmer, säger Christina Henriksen.

Det finns exempel, menar hon, på samiska patienter som lämnar läkarbesök utan medvetenhet om sina diagnoser till följd av språkförbistring och tolkbrist. Enskilda öden som var för sig penslar en klar samtidsskildring av en parallell verklighet gällande hälsa, forskning och plats i samhället.

I pandemins spår har arktiska ursprungsfolks näringar och socioekonomiska skyddsnät rivits upp och kringströtts av nyckfulla politiska vindar. Om inte annat så har det gångna pandemiåret understrukit de olika förutsättningar som människor bosatta norr om polcirkeln besitter i jämförelse med kamrater huserande söder om densamma. 

Nu, menar Christina Henriksen, har stängda gränser och reserestriktioner ritat om tillvaron för människor som annars med relativ frihet korsar gränsen mellan fyra länder – Finland, Norge, Ryssland och Sverige – längs farleder som ättlingar och renbestånd brukat i flera sekel. Delar av familjer och släkter lever som isolerade öar, andra förhindrade från att bedriva rennäring, sitt levebröd, ett pandemiförhindrat leverne som inte anpassats till traditionella samiska handelstraditioner och seder. 

Beroende av hantverkare

Samerådet har vidtagit åtgärder för att säkerställa finansiering för exempelvis konstnärer som har behov av evenemang, resande och utbyte och sett sina näringar i bästa fall förhindrade, i sämsta fall grusade till följd av covid-19-restriktioner. Christina Henriksen är tydlig med att Samerådet uppmanar alla att följa myndigheters riktlinjer, men sticker inte under stolen med de långsiktiga effekter som pandemiårets restriktioner kan leda till.

– Den samiska kulturen är beroende av våra hantverkare och konstnärer och vår förmåga att korsa gränser för att handla, diskutera viktiga frågor och träffa familj och vänner. Vi är oroade över effekterna av reserestriktionerna och de stängda gränserna för våra folks mentala hälsa, eftersom detta är så viktigt för vår överlevnad, säger Christina Henriksen. 

Historiska smittohärdar visar prov på kvarlevande strukturella orättvisor som gör att coronaviruset slår särskilt hårt mot vissa samhällsgrupper. Nedslag bland ursprungsfolk i amerikanska Alaska, samer i Nordkalotten, inuiter i Kanada och sibiriska nentser ger en något sånär samstämmig bild beträffande pandemins konsekvenser. 

Självisoleringens pris har liksom bland skandinaviska samer varit högt även i Alaska, norra Kanada och ryska Sibirien ifråga om ökad ekonomisk otrygghet och mental ohälsa. Arktis är också en geopolitisk krutdurk vars ekonomiska intressenter inte anser sig ha råd att trycka på några pausknappar, trots dödliga pandemiers ankomst.

Stoppar ”rörelsen” 

Covid-19 tros ha etablerat sig i norra Ryssland via migrantarbetare inom olje- och gassektorn. Kuststaden Murmansk blev en av Rysslands värst drabbade platser, där 20 procent av en personalstyrka bestående av 11 000 personer vid naturgasprojektet Belokamenka uppvisade dokumenterade smittor. Centralregeringen i Moskva vidtog åtgärder men projektet – i regi av Novatek, Rysslands näst största naturgasproducent – försattes inte likt övriga delar av samhället i viloläge. Anställda från olika delar av landet förblev kvar i trångbodda baracklängor och beroende av närliggande samhällen för servicetjänster. Liknande historier hörs från Alaska där fisketrålare lagt till i hamnar och satt punkt för hårda fiskesäsonger i Berings sund. I land klev fiskare från olika delar av USA och förde coronaviruset med sig.

Liksom för samer har reserestriktioner slagit hårt mot ursprungsfolk i Alaska, norra Kanada och ryska Sibirien. Matvey Chuprov, ordförande för Nentser- och nordryska ursprungsfolkskommissionen, berättar för nyhetsbyrån Tass att total självisolering vore en omöjlighet för renskötare och nomader eftersom ”rörelsen” är avgörande för renpopulationens tillgång till föda – och i längden överlevnad. 

Brev till Elon Musk

Men all rörelse i Arktis har inte pausats till följd av covid-19. 

Det upptinande klimatet tar ingen hänsyn till vare sig nedstängningar eller restriktioner och i maj 2020 var olyckan framme i sibiriska gruvstaden Norilsk då tinande permafrost bäddade för ett förödande oljespill som drabbat ursprungsfolk, miljö och växt- och djurliv hårt. 

I oljekatastrofens kölvatten tog aktivister och företrädare för olika ursprungsfolk till orda och författade ett öppet brev till Elon Musk, vd för Space X och Tesla, som ingått lukrativa avtal med Nornickel – bolaget som äger oljeanläggningen där läckaget ägde rum – och vars nickel och koppar är vitala beståndsdelar till Musk-koncernens produkter. I det öppna brevet ombeds Musk att inte förbinda sig till några köp av Nornickels mineraler förrän utlovade statliga kompensationspaket nått nordryska ursprungsfolk. 

Ett öppet brev – och en enskild händelse – som understryker den arktiska regionens och dess invånares plats i klimatkrisens stormöga. Och de som kapitaliserar på den. 

Enligt Pavel Devyatkin, forskare vid Arktiska institutet, är det inte uteslutet att den ryska staten ändå kommer ta frågan om sina nordliga ursprungsfolks rättigheter på allvar. En ekonomisk bonanza i ett upptinat Arktis medför en kapprustning som visserligen redan är påbörjad – och i vilken USA, Ryssland, Kina och skandinaviska länder placerar ut sina pjäser – men ryska myndigheter kan för den sakens skull inte se mycket gagn i att låta utfattiga, ekologiskt utblottade och socialt utsatta ursprungsfolk representera ”den ryskarktiska fronten”. 

Åtminstone inte officiellt.

 Nentserna i Sibiren är ett av de ursprungsfolk som drabbats hårt av pandemin, bland annat i form av ökad ekonomisk otrygghet och mental ohälsa. Foto:  Steve Morgan/Greenpeace

Politiskt getingbo 

Ryssland är 2021 års ordförande för Arktiska rådet och officiell hållning är att ”förbättra ursprungsfolks välmående i ryska Arktis”. Hur denna välvilja ska konkretiseras återstår att se och representanter för ryska ursprungsfolk förblir skeptiska till deras långsiktiga plats i en region som blivit ett politiskt och ekonomiskt getingbo. 

Klimatkrisen har bäddat för militär och finansiell upptrappning, och oljeläckaget i Norilsk våren 2020 och energibolaget Shells fortsatta försök att utvinna olja i Berings sund är bara två exempel på det omfattande dubbelspel som pågår i Arktis – på allt tunnare is.

– Hur våra äldre visste det vet jag inte. Men mina mor- och farföräldrar nämnde att förändringar var på väg. De menade klimatförändringar, berättar Martha Snowshoe, konstnär bosatt i nordvästra Kanada, för C Net.

Ökad ”polarnationalism”

Covid-19-pandemin har lamslagit forskarsamfundets förutsättningar till vetenskaplig verksamhet i Arktis. Forskning kring havsbottnar, atmosfäriska lager och isars förändrade beteenden är lagda på is. 2020 blev inte bara ett förlorat år, utan därtill en ”lucka” i den årliga prov- och datainsamling som bidrar till att förklara jordens evolutionära utveckling. 

”För att förstå globala processer som klimatförändringar och utveckla klimatscenarier behöver forskare information om årliga väderförändringar, havsisomfattning, permafrostdynamiska parametrar, något som riskerar att bli ofullständiga vid ett förlorat forskningsår”, skriver Ekaterina Uryupova, polarforskare vid Arktiska institutet, i en granskning.

Pandemin har utöver en påtvingad forskningspaus även bäddat för en ökad ”polarnationalism”. De projekt som ändå genomfördes under 2020 var inte av internationell karaktär, utan utförda under enskilda nationsflaggor – något som kan fortsätta även efter covid-19 och så frön till mer nationalistiskt orienterad forskning, förutspår Ekaterina Uryupova.

 Inuituerna i Kanada och Alaska har tvingats sätta tidig punkt för fiske­säsongen. Foto:  Brennan LinsleyAP/T

Och det mest effektiva vapnet i den globala kolonialismens strävan efter tillskansade naturtillgångar, rikedomar och territorier var kolonisatörernas egna kroppar. Och deras bakterier, sjukdomar och virus.

Virus var självklara beståndsdelar i den framväxande kapitalismen, menar Nick Estes, assisterande professor i amerikanska studier vid University of New Mexico, i boken Our history is the future. Det går heller inte att förminska de medföljande konsekvenser för ursprungsfolks hälsa, rörelsefrihet och levnadsmöjligheter som exempelvis mässlingsutbrott och influensor innebar. Dessa – och i längden vad som i backspegeln av amerikanska ursprungsfolk betecknas som folkmord – var tvärtom viktiga komponenter i det politiska och ekonomiska nationsbygget.

”Spridningen av smittkoppor sammanföll med en intensifierad kolonial invasion”, menar Nick Estes.

Det historiska narrativet har därtill hävdat att amerikanska ursprungsfolk endast besatt vaga och begränsade kunskaper om smittspridning. Kolonisatörers egna dagboksanteckningar från den amerikanska västerns 1800-talskonflikter mellan vita arméer och tillbakatvingade ursprungsfolk vittnar emellertid om utbredd kännedom om pälsjägare, kolonisatörers och utforskares ”medhavda flaskor som innehöll smittkoppor”.

– USA:s koloniala system har skapat och fortsätter att utöka riskfaktorer för dåliga hälsoförutsättningar i ursprungsfolkssamhällen, säger Abigail Echo-Hawk, chef vid Seattlebaserade Urban Indian Health Institute och expert kring amerikanska ursprungsfolks hälsohistoria, till Science.

Foto: Steve Morgan/Greenpeace

Skepsis mot vaccin

Abigail Echo-Hawk anser att förutsättningarna för att en pandemi ska ta livet av de flesta amerikaner tillhörande ursprungsfolk är ”perfekt” och hon pekar på de historiska tvångsförflyttningar och epidemier och efterföljande socioekonomiska och hälsomässiga trångmål som många lever under. Hon växte själv upp i Alaska som länge ansetts vara den amerikanska statens privata experimentlaboratorium, bland annat kring framtagande av nya vacciner. Under en hälsokonferens i Nya Zeeland 1988 ska William Jordan, tidigare chef för USA:s hälsoinstituts avdelning för smittsamma sjukdomar, enligt vittnen ha medgett att i praktiskt taget alla landets vaccinprovomgångar genomfördes i Alaska.

Uppförsbackarna för myndigheter är många bland ursprungsfolk när det gäller tilltro till exempelvis restriktioner och vaccination mot covid-19. Enligt en kartläggning av NPR (USA:s motsvarighet till Sveriges Radio) vaccineras också medlemmar av landets ursprungsfolksstammar i högre takt än gemene amerikan (tvärtemot afroamerikaner, som i februari hade vaccinerats i avsevärt lägre frekvens än vita amerikaner i 16 delstater).

Men trots vaccinationsruschens spridande lättnad hyser många fortsatt misstänksamhet kring vaccinets framtagningsprocess.

– Vaccinet har skyndats fram och det skrämmer många, säger Wayne Bear Shield, tillhörande Rosebud Sioux Tribe i South Dakota, till NPR.

Majoriteten av personer tillhörande ursprungsfolksgrupper upptogs inte i USA:s befolkningstillväxtsstatistik förrän på 1860-talet – 70 år efter de första mantalsräkningarna. För boende i reservat var det värre: de upptogs inte förrän i början av 1900-talet. Således besitter amerikanska hälsoinstitutioner enorma kunskapsglapp gällande hälsa, sjukdomshistoria och välmående bland många tusentals familjer runtom i landet.

Utelämnas i statistik

När information väl började insamlas var det heller inte med de berördas bästa i åtanke, menar Desi Rodriguez-Lonebear, sociolog och demograf knuten till University of California – utan snarare för att bereda väg för markövertaganden av ”tomma marker”.

– Under lång tid har data och information använts emot oss, säger hon till Science.

Ursprungsfolk i USA utgör cirka 2 procent av befolkningen, men utelämnas likväl ofta i nationella faktaanalyser, markeras som ”statistiskt icke-signifikativa” eller ingår i kategorin ”övrigt” (vid sidan om ”hispanisk”, ”vit” och ”svart”) i hälsodeklarationer. En förlängning, anser Abigail Echo-Hawk, av samma sorts politik som nybyggarnas vapen- och viruspolitik byggde kring: folkmord.

– Om du eliminerar oss i statistiken finns vi inte längre, säger hon.

Under rådande covid-19-pandemi betyder det att statistik över antalet smittade och potentiellt även dödsfall bland amerikaner tillhörande ursprungsfolk kan vara missvisande och otillräcklig. Något Abigail Echo-Hawk själv skrev om tillsammans med en rad andra forskare i vetenskapsmagasinet Morbidity and mortality weekly report (augusti 2020) och där uträkningar talar om att covid-19-fall bland USA:s och Alaska ursprungsfolk är 3,5 gånger så troliga som hos icke-hispaniska vita amerikaner.

 Mats Berg, ordförande i Girjas sameby, som vann en elva år lång tvist mot staten om att få bestämma vem som ska få jaga och fiska på deras mark. Foto: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT 

Rasism i algoritmer

Strukturell rasism är inbyggda i medicinska algoritmer, visar en granskning gjord av New England journal of medicine. Omoderna och icke-vetenskapliga föreställningar om ”ras” och genetik har övervintrat i medicinska auktoriteters nästen, bland annat i form av eGFR-skalan som mäter blodets kreatininhalt och njurfunktioner för att uppskatta njurens glomerulära filtrationshastighet.

Människor med mörk hy bedöms olika och deras eGFR-resultat justeras automatiskt på grund av en alltmer misskrediterad teori om att större muskelmassa finns ”inneboende” hos personer med mörk hy och att dessa producerar högre nivåer av proteiner. Många universitet och hälsoinstitut har frångått dessa algoritmer, men andra fortsätter att bottna sina medicinska bedömningar enligt dessa, vilket innebär att hälsoslutsatser dras på icke-fullständiga data, visar en granskning i Scientific American.

”Ledare inom medicin måste omgående prioritera dessa frågor för att ge rättvis och ofta livräddande vård till människor som är mest utsatta av ett inneboende rasistiskt system”, skrev vetenskapstidskriftens redaktörer i en ledare.

I Skandinavien är annorlunda behandling, strukturell rasism och cementerade föreställningar om minoriteter som andra klassens medborgare en historisk och kvarlevande känsla bland samiska folk. Gruvkonflikter, ett ohållbart skogsbruk och höga självmordstal bland unga samer vittnar om en fortsatt karg verklighet även på andra sidan om rasbiologiska instituts skallmätningar, tvångsförflyttningar och vunna rättegångstvister mot svenska staten om rätten till renbetesmarker.

En renskötare på halvön Jamal i norvästra Sibiren flyttar sin renar. ”Rörelsen” är avgörande för renpopulationens tillgång till föda – och i längden överlevnad, något som har försvårats av reserestriktionerna under pandemin. Foto: Steve Morgan/Greenpeace

Större insatser behövs

Covid-19-pandemin har renderat i rapportering om ökad mental ohälsa till följd av restriktioner, rädsla för att bli smittad och ovissheten om när ljuset i tunneln väntas gå att skymta. Christina Henriksen, ordförande för Samerådet, påminner om den stress som skandinaviska ursprungsfolk levde under redan före covid-19.

Och ute på andra sidan om pandemitunneln önskar hon se större insatser för att överblicka hälsovård och kartlägga mental hälsa i ”ett gränsöverskridande perspektiv”. För många handlar det om flera dagars resande, höga transportkostnader och logistiska utmaningar för att uppsöka vård eller gå på läkarbesök.

Ska hälsa säkras för alla medborgare, oavsett ursprung, språk eller hemvist, behöver saker göras annorlunda, menar hon:

– Det finns ett behov av viss kulturell kompetens inom sjukvården som endast kan tillhandahållas av myndigheter som gör det till en obligatorisk utbildningsdel för all hälso- och sjukvårdspersonal, säger Christina Henriksen till Tidningen Global.

Och – tillägger hon – det är bråttom:

– Vi upplever stora markförluster orsakad av ekonomisk utveckling och ruschen för så kallade ”gröna” energilösningar. Det måste också tas i beaktande om regeringar menar allvar med att vilja förbättra hälsoförhållandena för samiska ursprungsfolk.