Volontärer delar ut vatten i San Antonio i Texas där kyla nyligen orsakade kaos i delstaten med strömavbrott, hemlöshet, mat- och vattenbrist. Foto: AP Photo/Eric Gay

ANALYS

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Texas olycka planterades med jordbruket

På 1930-talet slog torkan till och lamslog amerikanska bönder. Torkan varade i sex år och i paniken efter vatten grävde man djupare och djupare – och fann guld i form av Ogallala-akvifern. Även kallad ”oceanen under prärien”.

Ogallala töms av jordbruk och gruvindustri och närmar sig bristningsgränsen på flera håll. Vilken roll spelar USA:s subventionerade jordbrukssektor och grundvattendränering i Texas köldkatastrof, som bland annat lämnat miljontals utan dricksvatten?

Av Klas Lundström

USA/ANALYS Katastrofen i södra USA är ett faktum. Kylan gör att miljontals människor lider. Strömavbrott, akut hemlöshet, matbrist, vattenbrist. Det senare är förvisso ett resultat av en oväntad och akut köldknäpp, men det är även en fönsterspringa in till Texas – och närliggande delstaters – stundande framtid.

En morgondag som geologer flaggat och varnat för i många år. Utan att hörsammas.

Den kallas ”oceanen under prärien”. Grundvattenbassängen Ogallala. En sötvattenskatt som påträffades 1889 men som togs i bruk först på 1930-talet tack vare en jordbruksteknologisk revolution och en pågående ekonomisk depression och ihållande ytlagerstorka.

Nära ”dag noll”

Det handlar om en grundvattenkälla med en storlek på 450 000 kvadratkilometer och som sträcker ut sig under åtta amerikanska delstater – Colorado, Kansas, Nebraska, New Mexico, Oklahoma, South Dakota, Texas och Wyoming – och som bäddat för en jordbruksguldålder som få velat ana eller ens föreställa sig slutet på.

Men verkligheten har hunnit ikapp flera delar av USA vars jordbruk och gruvindustrier överlappar – och är beroende av – ”gratisguldet” från underjorden. I Kansas har ”dag noll”, det vill säga den dag då brunnarna torkar, anlänt för 30 procent av delstatens tillgång till Ogallala-akvifern.

”Så här långt har 30 procent av grundvattnet pumpats ut och ytterligare 39 procent kommer vara utarmat under de kommande 50 åren under rådande trender”, konstaterade en rapport i PNAS 2013.

6 000 år för att återställas

Kansas är inte ensamma om att tömma sina brunnar i snabbare takt än Ogallala hinner fyllas på. I Nebraska och South Dakota dränerar uranindustrin Ogallala på vatten, i Wyoming är det kolindustrin, i Kansas, Oklahoma och Texas färgas jordbruksfälten för evigt gröna av Ogallalas vattendroppar i ohållbart tempo.

I rådande takt kommer det ta flera tusen år för ”oceanen under prärien” att återställas.

”Det är viktigt att utveckla jordbruksinnovationer till områden där bönder vidhåller produktion”, konstaterade USA:s jordbruksdepartement våren 2020.

Ignorerade varningssignaler

Jordbrukssektorn i USA är en maktfaktor med makt och förmåga att härska över – och söndra – världar. Ett exempel på det är jordbrukets fortsatta bruk och utarmning av Ogallala-akvifern, trots dokumenterade effekter när det gäller torka och påverkan på växt- och djurliv.

”Grundvattenpumpning med mer än naturliga laddningshastigheter har orsakat en betydande minskning av vattennivåerna i stora delar av regionen, och den troliga ökningen av vattenbehovet på grund av klimatförändringar kan öka trycket på grundvattenresurserna”, skrev det amerikanska jordbruksdepartementet i en redan då akutljudande rapport 2013.

Vattenförsörjningen på USA:s södra slätter kan, tillade jordbruksdepartementet, begränsas ytterligare på sikt, medan skiftande nederbördsmönster kan öka markfuktigheten och ytvattentillgängligheten i norra slätten.

”Framtida bevattningsexpansion kan bero på potentiella förändringar i torkhändelsefrekvens och svårighetsgrad”, underströk departementet.

Skiftande nederbördsmönster och ändrade väderbeteenden med roten i för det mänskliga ögat icke-synliga omständigheter är just vad som nu fått miljontals invånare i Texas att vända blicken mot skyn och fråga sig vad som väntar härnäst. För delstatens makthavare kan situationen knappast kallas för en ”blixt från klar himmel”.

Upprepade varningsklockor har ljudit och det amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA gick 2016 i en rapport pedagogiskt men illavarslande igenom just Texas stundande framtid om jordbruksguldåldern och industribonanzan inte trappas ner.

Subventionerad maktfaktor

Stora pengar står på spel – och hålls vid liv av Ogallalas grundvattenreserver. Grödor vattnas för motsvarande 350 miljarder kronor per år, enligt en rapport i Earth’s Future.

Tre amerikanska forskare verksamma inom geografi, sociologi, juridik och geospatial informationsvetenskap påminde i en artikel för The Conversationi november 2020 – några månader före katastrofen i Texas var ett faktum – om det ansvar som myndigheters federala jordbrukssubventioner bär för utvecklingen.

Ogallala har fallit offer för Donald Trumps nationalistiska inrikespolitik då uteblivna exportinkomster med eskalerande handelskrig med exempelvis Kina medfört fallande majspriser, varpå subventioner skjutits till för att täppa till mellanskillnaden.

”Vår forskning visar att subventioner sätter bönder på ett löpband och de arbetar hårdare för att producera mer medan de dränerar den resurs som stöder deras försörjning”, skriver de tre forskarna i The Conversation.

Statliga betalningar skapar således en ond cirkel av överproduktion som intensifierar vattenbruk och bidrar till dränering av Ogallala-akvifern.

”Subventioner uppmuntrar jordbrukare att expandera och köpa dyr utrustning för att bevattna större områden”, skriver de.

Vart är vi på väg?

Alltmedan torka 2020 konstaterades vara vida spridd över hela delstaten Texas – och med en dramatisk ökning under de senaste åren. Alltmedan miljontals delstatsbor lider av vattenbrist har jordbrukssektorn åtnjutit goda decennier, fram till dess att covid-19-pandemin slog hårt med 40-procentiga förluster. Förluster som sedan ska jämnas ut med ökad produktion.

Den rådande köldkatastrofen är ett kvitto på och en möjlighet till drastiska förändringar, säger Daniel Cohan, atmosfärisk forskare och professor i civil- och miljöteknik vid Rice University i Houston, till Scientific American.

– Vad vi ser är behovet av att förbereda system för att klara en mängd olika händelser: bränder, torka, orkaner och nu även en djupfrysning, säger han.

Läs även: 

Det flytande guldet blir till sand

USA:s årliga ”klimatnota” ökar

Extrem hetta drabbar latinos och svarta hårdast

Dela artikeln: 

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.