En ny metoo-våg har tagit fart i flera länder. Ett av dem är Serbien där metoo-berättelser har skakat om samhället i grunden när kvinnor bryter tabun genom att tala om sexuella övergrepp.

– Jag har hopp om att vi som samhälle har tagit några steg framåt för att bryta tabut om sexualiserat våld och att vi har börjat tro på de som faller offer för det, säger Sanja Pavlović från Autonomous women’s centre i Belgrad till Tidningen Global.

Av Bella Frank

SERBIEN Drygt tre år efter den första vågen av #metoo-berättelser strömmar nu nya fram runt om i världen, och på vissa ställen avhandlas fall i rätten som kom fram under den första vågen. I Sydkorea dömdes nyligen en skridskotränare till tio års fängelse för upprepade sexuella övergrepp mot OS-medaljören Shim Suk-hee, i Frankrike rasar en debatt om sexuella övergrepp inom familjen – en debatt som utlöstes efter Camille Kouchner i en bok anklagade styvfadern för övergrepp mot hennes tvillingbror, i Grekland inleddes nyligen en våg av berättelser om sexuella trakasserier och övergrepp efter att den olympiska guldmedaljören Sofia Bekatorou berättat om sexuella trakasserier hon utsatts för av en tränare – berättelser som sedan spridit sig till andra sektorer i landet.

En kraftig våg av berättelser har också strömmat fram i Serbien de senaste veckorna. Där greps den kända regissören och teaterläraren Miroslav Aleksić den 17 januari och han anklagas för åtta fall av våldtäkt och sju andra sexualbrott, brott som enligt misstankarna ska ha begåtts sedan 2008. Han nekar till anklagelserna.

– Det här fallet har verkligen skakat om hela samhället. Vi har börjat tala om sexualiserat våld, och också om sexualiserat våld mot barn, säger Sanja Pavlović från Autonomous women’s centre och pekar också på att bilden av vem en förövare är har förändrats, att det vanligtvis inte är en okänd främling som lurar på en mörk gata utan ofta är en person som den utsatta känner, litar på och ser upp till. Efter att fallet Miroslav Aleksić briserade började kvinnor tala om det sexualiserade våldet som de möter överallt – i kollektivtrafik, på caféer, på skönhetssalonger och på sociala medier:

– Kvinnor började berätta vad som hänt dem, och vi som samhälle började lyssna. Jag har intrycket av att även om det finns röster som skuldbelägger kvinnorna när de berättar så möts dessa röster med ogillande – och det är den stora effekten som det här fallet haft, säger hon.

Milena Radulovic bröt tystnaden

Dagen innan gripandet av Miroslav Aleksić hade skådespelaren Milena Radulovic i en intervju berättat för den serbiska dagstidningen Blic att hon våldtagits av Aleksić när hon var teaterelev på hans skola. Hon var då 17 år. Radulovic uppger att det skedde flera gånger, samt att han utförde övergreppen i skolan:

– Han gav inget utrymme för någon att misstänka att något fruktansvärt pågick, säger hon till Blic, rapporterar Euronews som också hänvisar till hennes Instagramsida där hon förklarar att: ”Efter en svår strid inombords, har några modiga flickor och jag beslutat oss att stå emot en mörk cykel av övergrepp. Vi kommer inte att ge upp”.

Hennes berättelser följdes strax av fler, och åtminstone fyra kvinnor och en minderårig flicka har anklagat honom för olika former av sexuella övergrepp och/eller trakasserier mellan 2008 och 2020. Berättelserna har skakat om Serbien, ett land där metoos första våg orsakade betydligt mindre krusningar. Landets kulturminister Maja Gojkovic har gett Radulovic sitt stöd i vad hon kallar Serbiens ”Harvey Weinstein-fall” och menar att Radulovic ”startat en lavin med sitt mod”, rapporterar Radio free Europe, Radio Liberty. Berättelserna har också spridit sig till grannländerna Kroatien och Bosnien.

Vågar tala om övergreppen

Autonomous women’s centre som jobbar mot våld mot kvinnor i nära relationer har sedan Radulovics berättelse publicerades tagit emot många telefonsamtal från kvinnor som utsatts för sexualiserat våld. Att kvinnor som hör av sig till Autonomous women’s centre redan i första kontakten med centret berättar om sexuella övergrepp är något nytt.

– Så var det inte tidigare, de flesta kvinnorna brukar kontakta oss om fysiskt våld, när vi sedan möts brukar psykologiska aspekter komma upp, men sexuellt våld har alltid varit det svåraste att tala om och kvinnor brukade inte ta upp det förrän efter 5–6 samtal – om de överhuvudtaget talade om det. Nu kontaktar de oss specifikt om detta, säger Sanja Pavlović och förklarar att det är stor variation mellan de som hör av sig till dem:

– Vi får samtal från yngre och äldre kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp, både för många år sedan och helt nyligen. Vissa säger att det är första gången som de berättar om det här för någon. Jag tror att det är väldigt viktigt, eftersom det första steget att komma över ett trauma är att tala om det.

Sanja Pavlović menar att på papperet har Serbien bra lagstiftning när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter, men att mycket av detta inte implementeras. Ett område där lagar inte implementeras tillräckligt gäller våld i nära relationer. Å ena sidan finns lagar som förbjuder våld i nära relationer och lagarna har också skärpts på senare år, och även implementeringen har blivit bättre. Å andra sidan dödas en kvinna i genomsnitt var tolfte dag av en partner, ex-partner eller en manlig familjemedlem.

Samtyckeslag saknas

Samtidigt som arbetet mot fysiskt våld ändå har gått framåt har arbetet kring och förståelsen av sexualiserat våld inte rört sig framåt i samma takt, menar Sanja Pavlović:

– Det är fortfarande ett tabu och våldtäkt definieras fortfarande av ”användande av våld” trots att Serbien har ratifierat Istanbulkonventionen som kräver att stater definierar våldtäkt som en sexuell handling som sker utan ett frivilligt givet samtycke.

– Det finns ett massivt motstånd från ansvariga mot att ändra på den definitionen, vilket tydligt indikerar hur de ser på det här problemet. Kvinnliga överlevare av sexuellt våld litar inte på institutionerna och det är därför vi har väldigt låga siffror vad gäller anmälningar om våldtäkt, bara omkring 70 stycken årligen, samtidigt som vi har omkring 2 000–3 000 anmälningar i månaden om våld i nära relationer.

När #metoo briserade runt om i världen första gången, under hösten 2017 och framåt, klev Marija Lukić våren 2018 fram i Serbien och berättade om hur grovt och under lång tid trakasserats sexuellt av sin chef, en tidigare borgmästare för en mindre stad. Hon fick stöd, men metoo gjorde mindre avtryck då jämfört med nu. Sanja Pavlović ser dock en tydlig koppling mellan då och nu.

– Jag tror inte det här kom ”från ingenting”. Vi lyssnade också till #metoo-berättelser från runt om i världen då, och vi hade också det viktiga fallet med Marija Lukić, säger hon och berättar att den tidigare borgmästaren senare dömdes till tre månaders fängelse:

– Jag tror att den här sortens domar, även om det bara handlar om tre månader, öppnade dörren för andra kvinnor att berätta. Så när när Milena Radulovic berättade var vi inte helt redo men vi var mer öppna för att lyssna på henne och på andra kvinnors röster. Det var viktigt att höra autentiska kvinnoröster från den här regionen för att få den här typen av effekt.

Vad tror du att detta kommer att betyda för kvinnors rättigheter i Serbien framåt?

– Jag har hopp om att vi som samhälle har tagit några steg framåt för att bryta tabut om sexualiserat våld och att vi har börjat tro på de som faller offer för det. Det är en lång process som väntar oss, särskilt vad gäller att få kvinnor från utsatta grupper att tala, som exempelvis romska kvinnor. Men jag ser det här som en förberedelse för att samhälle som inte kommer att ignorera kvinnor och deras trauman.