Nordöstsamhällenas rungande nej till att förbli en del av EU var lika mycket en spark mot i London som ett långfinger mot Bryssel men regionen är den som tros förlora mest på EU-utträdet. Här, brexitanhängare i demonstrationen March to leave som startade i Sunderland i nordöstra England i mars 2019. AP Photo/Matt Dunham

GLOBAL GRANSKAR: Nordöstra England

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Fönstret mot omvärlden har slagit igen

Nordöstra England var länge det brittiska imperiets port till omvärlden. Newcastles kol höll liv i industriledarna och Sunderlands varvsindustri försåg kolonialmakten med fartyg att erövra nya territorier med. I kölvattnet av Brexit, covid-19 och en osäker global arbetsmarknad har regionen fallit efter övriga England – ifråga om jobb, hälsa och barns framtidsmöjligheter.

Svårt sjuka covid-19-patienter transporteras från överfulla sjukhus i London till Newcastle. En 500 kilometer lång resa som är ännu längre ifråga om medellivslängd. I nordöst lever människor i snitt två år kortare än i London. Här ökar barnfattigdomen och här skjuter den mentala ohälsan i höjden. Varför?

Av Klas Lundström

ENGLAND Att transportera svårt covid-19-sjuka patienter från London till Newcastle-upon-Tyne och andra städer som Birmingham och Sheffield går till synes stick i stäv med både patientsäkerhet och sett till resursfördelning. I nordöstra England har politiska ledare uppmanat allmänheten att ”stanna hemma” samtidigt som den brittiska sjukvården, oavsett geografisk hemvist, går på knäna.

– Sjuksköterskor jonglerar tre eller fyra allvarligt sjuka patienter åt gången istället för att koncentrera sig på en i taget, säger Claudia Paoloni, chef för Hospital consultants and specialists association, till The Guardian.

Claudia Paoloni skräder inte orden i sin lägesrapport: det brittiska hälsovårdsprogrammet National health service (NHS) lider svåra förluster efter år av underbemanning och resursbrist men har också misshandlats svårt av Boris Johnsonadministrationens kritiserade covid-19-hantering.

– Aldrig igen får vi tillåta oss att hamna i en liknande oförlåtlig situation, säger hon till The Guardian.

”Vi går mot sammanbrott”

Richard Horton, chefredaktör för vetenskapstidskriften The Lancet, går i en ledare hårt åt den brittiska pandemistrategin och Storbritanniens sjukvårdspolitik överlag. I ledaren citeras en uppsjö av vittnesmål från vårdpersonal som hört av sig till honom under covid-19-pandemin.

Vittnesmål inifrån de för allmänheten avskärmade sjukkorridorerna. Rop på hjälp från golven.

– Glöm pandeminedstängning – vi går mot sammanbrott, vittnar en röst.

”NHS har varit fullständigt oförberett för den här pandemin”, skriver Lancet-redaktören. ”Det är omöjligt att förstå varför.”

Ignorerade varningsklockor

En fingervisning om vad som var att vänta gick emellertid att läsa redan 2013 i tankesmedjan Center for health and the public interests rapport ”Bortom kurvan”. En rapport som för säkerhets skull även försågs med underrubriken: ”Klarar det nya sjukvårdssystemet [NHS, reds.anm.] en influensapandemi?”

Fastän covid-19 visserligen inte är ett influensavirus, utan ett coronavirus, är rapporten likväl värd att läsa för sina generella slutsatser i ett läge då brittisk sjukvård kastats rakt in i lejongapet:

”NHS kämpar redan med att leverera sitt ’dagsverke’ av rutinmässiga akutärenden, så det vore en exceptionell utmaning att tampas med en kris såsom en influensapandemi”, skriver rapportförfattarna.

NHS har varit ett marknadsanpassat hälsovårdssystem sedan 1980-talet och – påpekar rapportförfattarna – strukturellt ”dåligt förberett för plötsliga och exceptionella händelser, vilket ifrågasätter vårt beroende av ett ökande antal privata leverantörer”.

Privatiseringen av det brittiska sjukvårdssystemet inleddes under Margaret Thatchers konservativa styre under 1980-talet och har till skillnad från raka privatiseringar av telekombranschen, vattendistribution, elektricitet, energi och järnvägar istället skapat ett ”kontraktssystem” där den privata sektorn tillhandahåller servicepaket vars grundpelare bekostas av skattepengar och folkvalda politiker ansvarar för.

Förutom att rasera kollektivavtalsenliga sjukvårds- och hälsorelaterade yrken till förmån för entreprenörsgig har den brittiska socialpolitiken satts ur spel – utan att lagas, menar John Lister, hälsoreporter och lektor i journalistik vid Coventry University.

”Sällan refererar vi långvariga mentala hälsoproblem och inlärningssvårigheter och rörelsebegränsningar till de facto att dessa var tjänster som NHS tidigare tillhandahöll oss”, skriver han för Tribune Mag.

Välmåendegeografi i brexittider

I den brittiska välmåendediskursen går det inte att kringgå brexit. Dåvarande premiärminister David Camerons öppnade Pandoraask öppnade slussarna för länge undertryckta känslor och missnöje som i valsedeln fann en kollektiv röst. Nordöstsamhällenas rungande nej till att förbli en del av EU var lika mycket en spark mot i London som ett långfinger mot ”eliten i Bryssel”.

Men sparken gjorde ändå mest skada i nordöst.

Nordöstra England är den region som tros förlora mest på EU-utträdet och i The North East After Brexit understryker socialpolitikprofessorerna Joyce Liddle och John Shutt, båda tjänstgörande vid Newcastlebelägna Northumbria University, vikten av ett starkare och bättre fungerande civilsamhälle för att undvika en fortsatt utarmning av folkhälsa, mänskliga resurser och långsiktig bärkraft.

Det går inte att förlita sig på yttre omständigheter – som exempelvis batterifabriker och fortsatt öppna Nissanfabriker i Sunderland (läs del 1 i artikelserien) – det brittiska EU-farvälet ställer allt högre krav på en samhällsstruktur som förmår utnyttja sina egna resurser till max. Och se det längre perspektivet istället för att låsa fast sig i ”flexibla lösningar” (se del 2 av Global granskar: Nordöstra England).

Omedelbara åtgärder måste därför sättas in för att minska gapet mellan nord och syd, visar en landsomfattande hälsostudie sjösatt av University of Manchester.

– Hälsoojämlikheten är en bestående utmaning i hela norra England med bevis för att hälsoklyftan mellan de fattigaste och rikaste har ökat de senaste åren, säger Paul Johnstone, regionalchef för Public health England (North), i ett pressmeddelande.

Stressad befolkning

Gapet mellan Englands nord och syd märks av på många plan. Arbetslösheten i Storbritannien är 4,5 procent. I nordöst är arbetslösheten störst sett till invånarantal – 84 000 personer går utan arbete, motsvarande 6,6 procent. I statistiken över arbetslöshet bland unga i åldern 16–24 år är den nationella siffran den dubbla. En utveckling som knappast gynnats av pandemirestriktioner, igenbommade näringsverksamheter och turbulenta brexitförhandlingar.

I nordöst är över 121 000 personer icke-arbetsförmögna till följd av mental ohälsa, ett växande problem som tillskrivs en stressutbreddhet som överskrider nationssnittet. Enligt Mental health foundations landsomfattande rapport från 2018 upplevde 77 procent av nordöstra Englands invånare tillvaron som ”överväldigande eller oförmögen” att klara av.

I Englands mest ”stressiga” region är även antalet personer som funderat på att ända sina egna liv störst. Enligt Mental health foundation tillskrivs otrygga anställningar och en osäker regional arbetsmarknad som primära anledningar till den instabila tillvaron.

– Stress bidrar starkt till mentala hälsoproblem, däribland ångest och depression. Det går även att länka samman psykisk ohälsa med hjärtproblem, ett försämrat immunsystem, sömnlöshet och matsmältningsproblem, säger Isabella Goldie, chef för Mental health foundation, till Chronicle Live.

Siffror från Northern health science alliance visar att nordöstregionens hälsoproblem gör att den brittiska staten går miste om drygt 140 miljarder kronor i skatteintäkter – per år.

Ökad barnfattigdom

Hösten 2020 larmade kampanjen End child poverty om skenande barnfattigdom i städer som Birmingham, Middlesbrough och Newcastle. Sammanlagt räknas var tredje barn i nordöst leva i fattigdom. En utveckling som går stick i stäv med premiärminister Boris Johnsons påståenden om att barnfattigdomen stadigt dalat sedan 2010.

Mellan 2014 och 2019 har istället antalet barn som lever i fattigdom i nordöst ökat med 9 procent, något som The End child povertys rapport tillskriver stigande levnadskostnader – framför allt rörande boende – och stigande arbetslöshet i covid-19-pandemins spår.

Hushållsbudgetar går helt enkelt inte ihop, menar Anna Feuchtwang, ordförande för The End child poverty, i en intervju med The Guardian.

– Våra siffror visar de verkliga umbäranden som låginkomstfamiljer tvingas genomlida, varav majoriteten hade arbete före pandemin. De drabbade barnen hänger utmed en klippavsats och pandemin sveper dem bara närmare fara, säger hon.

Två år kortare liv i nordöst

Vilka konsekvenser får ökad barnfattigdom, stress och arbetslöshet i nordöstra England?

En nedåtgående spiral som blottar sig i landets högsta fysiska inaktivitet bland män (47 procent) och den högsta självmordsstatistiken bland män (20,4 per 100 000 invånare).

Men framför allt – ett kortare liv.

”I nordöst är den förväntade medellivslängden lägst i nordöst och högst i London”, summerar Institute of health equity i sin senaste och tungt vägande hälsojämlikhetsrapport.

En ojämlikhet som politiker menar måste bekämpas underifrån, med början i ett jämlikt utbildningssystem.

Stängda fönster mot omvärlden

Utbildningen har lidit svåra förluster, framför allt i socioekonomiskt svagare regioner, i pandemins spår. Samhällsnedstängningar har flyttat undervisningen till digitala plattformar – ett nytt slags klassrum som liksom sina fysiska motsvarigheter inte är befriade från klassklyftor och olika förutsättningar.

– När onlineundervisning är enda tillgängliga undervisningsmetoden är det absolut avgörande att varje barn har tillgång till medel som ser till att inga faller efter, säger Chi Onwurah, Labourparlamentariker från Newcastle, till Chronicle Live.

Att förse elever i nordöst med bärbara datorer är en kampanj som i skrivande stund vinner stort politiskt och socialt stöd efter att det uppdagats att 50 000 familjer i regionen inte haft tillgång till bärbara datorer, iPads eller stationära datorer och således inte kunnat erbjuda sina barn adekvat tillgång till den rådande distansundervisningen via virtuella klassrum.

Det digitala gapet har under covid-19-pandemin blivit smärtbart tydlig, säger Adam Beechley, skolchef i stadsdelen Benwell i västra Newcastle, i en intervju med Chronicle Live. De uppskattningsvis 150 elever utan någon som helst internettillgång får grundläggande skolmaterial hemlevererat, men när det gäller större uppgifter lider dessa elever av att inte kunna delta i den digitala undervisningen.

Internettillgång betraktas numera inte bara som ett självklart demokratiinslag och en mänsklig rättighet. Det är också ett självklart utbildningsinslag. Och i regioner som nordöstra England en port till en omvärld som i och med brexit känns än mer avlägsen.

– Att inte ha tillgång till internet kan påverka barns mentala hälsa. Om de missar delar av undervisningen kan de få problem när återvänder till skolan och känna oro inför att komma ikapp de andra, säger Adam Beechley.

Läs även övriga delar i Global granskar: Nordöstra England

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.