Ibland har jag inte insett hur farligt det varit förrän jag kommit hem. Då har det hänt att jag tänkt: ”Jag kunde ha dött.” Foto: Privat

intervjun

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Hon fixar vägen till reportrarnas arbete

Bakom berättelserna som frilansjournalister och korrespondenter förmedlar från världens alla hörn finns ofta en nyckelperson – fixern. Utrikesjournalistiken och dokumentärfotografin skulle inte vara vad den är utan denna bakgrundsfigur – en lokal person som fungerar som tolk, guide och chaufför och inte minst öppnar dörrar genom sina kontakter. Kort och gott en person som fixar allt på plats.

Av Christin Sandberg

INTERVJUN  Stella Martany från Erbil i irakiska Kurdistan var 21 år när hon  gjorde sin första resa som fixer, även om det inte var vad hon kallade sig själv då. Det var 2016 och resan gick till frontlinjen i Mosul under kriget mot IS.

– Jag arbetade på en NGO [icke-statlig organisation], där jag hade ansvar för att ordna med papper och tillstånd för resor in och ut mellan Kurdistan och Irak, när några anställda bad mig följa med till frontlinjen som tolk. Sedan kom en vän till dem, en journalist från Ungern, och de bad mig vara fixer åt honom, säger hon.

Efter avslutat uppdrag rekommenderade journalisten henne till sina kollegor, och så rullade det på.

– I början handlade det mycket om att bidra till rapporteringen kring hur kriget utvecklades från frontlinjen, träffa befälhavare och ledare för olika grupper. Vi gjorde också många besök i flyktinglägren och mötte internflyktingar, säger Martany, som själv beskriver sin roll som fixer så här:

– Vi är bara människor som gör journalisternas jobb på en främmande plats lite lättare. Vi ordnar med transport, bokar möten, ordnar med tillstånd och agerar översättare. Ibland ger vi idéer till berättelser.

Lyhörd för minoriteter

Stella Martany pratar fyra språk: assyriska, arabiska, kurdiska och engelska. I Erbil, irakiska Kurdistan och Irak behövs alla.

– Jag använder alla fyra språk varje dag, året runt, säger hon på en telefonlinje från Erbil.

Martany är assyrier och tillhör därmed en av Iraks flera minoriteter, vilket har gett henne en särskild lyhördhet för den verklighet som minoriteterna lever i och hur de drabbas i konflikter.

Och hon gillar att stå med fötterna på marken och ta uppdrag som tar henne ut i verkligheten.


En fixer måste vara beredd att ta risker, som Stella Martany, 21, här i Mosul i norra Irak. Foto: Privat

Vad är det bästa med jobbet som fixer?

– Det har många positiva sidor, främst gillar jag att det ger mig chans att möta så många människor från olika delar av världen och lära från dem. Sedan känns det bra att vara med och bidra till att världen får veta vad som händer här.

– Jag tror att fixarna känner lika stor stolthet över berättelserna som journalisterna gör. Det känns bra.

– Dessutom ger det mig kontakter med personer på nyckelpositioner här i landet, såsom vid befälhavare, militära ledare, personal vid vägspärrarna och politiker. Samtidigt som jag får möta utsatta människor som befinner sig i svåra situationer och höra deras berättelser också.

Men det är ett riskfyllt arbete.

– För det första är det förenat med risker bara att vara irakier och arbeta med utlänningar, utifrån ett terroristperspektiv. Det var det innan IS och är fortfarande. Många irakier som har arbetat för utlänningar har kidnappats eller dödats. Utöver det ingår riskfyllda arbetsmoment, såsom att åka till fronten där det var fullt av prickskyttar, granater och döda kroppar.

– Ibland har jag inte insett hur farligt det varit förrän jag kommit hem. Då har det hänt att jag tänkt, ”jag kunde ha dött”.

Martany menar att det ingår i fixerns arbete att informera journalisten om faror och risker och ge råd och anpassa arbetet efter den rådande säkerhetssituationen. Martany berättar att hon har gått många säkerhetsutbildningar.

– Men efter att IS förklarats besegrade var det nästan otäckare, eftersom det inte längre fanns en frontlinje utan det var osäkert överallt. En bil eller en person kunde i princip explodera i närheten när som helst. Jag var rädd varje gång jag var tvungen att stanna vid ett trafikljus.

Den senaste tiden har det inte hänt så mycket i Mosul, men utanför staden har IS attackerat byar.

Sen händer det att journalisterna sätter fixern i fara genom de frågor de ställer.

– Då brukar jag vara tydlig med vad som gäller och sätta stopp för det om jag märker att frågorna kan innebära en fara eller om det handlar om direkt opassande frågor som ställs till traumatiserade våldsoffer. Händer det översätter jag på ett mer indirekt sätt, säger hon.

Hur känns det att inte få cred för arbetet på samma sätt som journalisten, som sätter sitt namn på berättelsen?

– Det är inget jag blir upprörd över. Journalisterna som kommer hit har oftast satsat mycket själva, och är värda att signera sitt arbete. Men det händer att journalister omnämner fixern och det är snällt.

Inresset har minskat

Under rådande coronapandemi är situationen svår för alla som arbetar som fixer, precis som för många andra yrkeskategorier vars arbete bygger på att röra sig ute och möta människor. Till viss del kompenseras arbetet med distansarbete såsom översättningar och transkriberingar eller hjälp med tolkning av intervjuer över telefon.

– Förutom att det är mycket mindre arbete, så har även intresset för vad som händer här minskat, säger Martany.

Hon berättar att fokus har förflyttats till Syrien, och de irakiska fixers som brukade arbeta där kan inte längre resa in i landet. De får inte längre tillstånd i och med att gränsen är stängd. 

Hur är det att som kvinna arbeta som fixer i Irak?

– Som kvinna och fixer kan jag göra allt som män i samma roll kan göra, så på det sättet känner jag mig inte annorlunda. Men det är ett mansdominerat land, vilket gör att jag granskas hårdare och utsätts för olika typer av trakasserier, mycket beroende på att det är få kvinnor här som arbetar som fixers och jag jobbar själv alltid utan chaufför, säger Stella Martany.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.