Sverige har ännu ingen bindande lagstiftning som kräver att företag identifierar och hindrar att deras verksamhet får negativ inverkan på mänskliga rättigheter och miljö, så kallad human rights due diligence. Men ett sådant lagförslag håller på att tas fram av EU-kommissionen och väntas presenteras tidigt nästa år. I en ny rapport uppmanas den svenska regeringen att ta en ledande roll i det arbetet.

Av Bella Frank

EU I tisdags släpptes rapporten Barometer 2020 – Civilsamhällets granskning av Sveriges politik för global utveckling, författad av ett stort antal organisationer från det svenska civilsamhället. I kapitlet Företagande och mänskliga rättigheter redogörs för vissa förbättringar på området i Sverige. Samtidigt riktas kritik mot att Sverige – till skillnad från flera andra europeiska länder – inte har tillsatt någon utredning eller lagt något lagförslag kring bindande lagstiftning för företag att såväl identifiera och hindra att deras verksamhet får negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, och som ska gälla hela leverantörsledet, så kallad human rights due diligence (HRDD). Då EU:s justitiekommissionär Didier Reynders i slutet av april meddelade att EU-kommissionen vill utreda ett sådant lagförslag uppmanar organisationerna bakom rapporten Sverige att ta en ledande roll för att ”ta fram en ambitiös och effektiv HRDD-lagstiftning på EU-nivå”.

– Hittills har de inte drivit frågan aktivt vad vi vet, men det är ett steg i rätt riktning att utrikeshandelsministern Anna Hallberg sagt att regeringen är positiv till frågan, säger Maria Sjödin, kommunikationsansvarig på Fair Action, en av organisationerna bakom kapitlet i den nya rapporten.

Som svar på en interpellation från vänsterpartisten Lorena Delgado Varas förklarade Anna Hallberg för ett par veckor sedan att ”Sverige ser positivt på att kommissionen tar fram ett förslag”, samt att Sverige har nära dialog med europeiska länder som prioriterar frågan.

– I riksdagen uttalade hon sig positivt för att göra företagen juridiskt ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är vi väldigt glada för. Det vi vill se nu är man konkret driver på på EU-nivå, att förslaget blir en effektiv lag med sanktioner och mekanismer som ser till att lagen efterlevs, och att det gäller så många företag som möjligt och inte bara de stora företagen, säger Maria Sjödin och hänvisar till den några år gamla lagen om hållbarhetsrapportering som endast gäller större företag. Fair Action anser att en lag om HRDD inte bör ha sådana begränsningar:
– Från vårt perspektiv vill vi att det ska gälla så många företag som möjligt, och inte vara begränsad på samma sätt som lagstiftningen om hållbarhetsrapporteringen är.

Flera europeiska länder har redan olika varianter på en HRDD-lagstiftning. Frankrike införde lagen Duty of vigilance för tre år sedan som kräver att större företag med huvudkontor i landet gör risk- och konsekvensanalyser för att hindra att verksamheten påverkar mänskliga rättigheter och miljö negativt. Nederländerna har sedan 2019 en lag vars målsättning är att hindra barnarbete inom företags leverantörskedjor och i Storbritannien finns lagen Modern slavery act. I både Schweiz och Norge finns liggande lagförslag:
– Det norska lagförslaget publicerades i november 2019 och innehåller krav på företag att vara öppna om produktionen. Förslaget slår också fast att företag ska identifiera och förhindra negativ påverkan på mänskliga rättigheter inklusive arbetstagares rättigheter. I lagförslaget framhålls att rätten till en lön som går att försörja sig på är en grundläggande rättighet i arbetslivet, säger Maria Sjödin.

Maria Sjödin tror att en förklaring till varför Sverige inte infört någon liknande bindande lagstiftning har att göra med att det finns en bild av att svenska företag ligger i framkant vad gäller arbetet med mänskliga rättigheter och miljö, och att lagstiftning därför ansetts överflödig.

– Vår bild är det finns en väldigt stor spridning bland svenska företag. Det stämmer att vissa är duktiga. Men när Fair Action och Amnesty i våras gjorde en undersökning då vi tittade på 46 företag, så såg vi till exempel att bara 52 procent redovisade om företagets policy om mänskliga rättigheter hade lett till förbättringar.

En undersökning på europeisk nivå i februari i år visade att genomsnittet där var 39 procent så det svenska snittet ligger över det europeiska, men det räcker inte anser Fair Action:
– Båda siffrorna är för låga. Spridningen bland svenska företag är stor och det finns verkligen eftersläntrare, det kan handla om att man inte har konsumenttryck på sig, eller att det inte finns tryck från investerare, att man inte är granskade, man kanske inte ens är ett konsumentföretag. Just för de här företagen tror jag en sådan här lagstiftning skulle göra stor skillnad.

Det finns också ett intresse från företagsvärlden att se sådan lagstiftning på EU-nivå. På onsdagen gick 26 företag och näringslivsorganisationer ut i en gemensam uppmaning för obligatoriska krav på företag att utreda och hindra att deras verksamhet får negativ inverkan på mänskliga rättigheter eller miljö. I uttalandet hänvisar företagen, bland andra H&M, Adidas och Body Shop till den kris som uppstått under coronapandemin och att obligatoriska krav på alla företag inom EU skapar en jämn spelplan, samt att det skulle skapa större tydlighet om vilka juridiska krav som företag förväntas leva upp till.