Återblick: Charlie Hebdo

Fem år har gått sedan terrorattackerna mot redaktionen Charlie Hebdo och den judiska affären Hypercacher i Paris i vilka 17 personer dödades. Nyligen inleddes rättegången mot 24 personer som tros ha ingått i det nätverk som agerade stödtrupp till de tre attentatsmännen.

Av Bella Frank

Klockan hade passerat elva onsdagen den 7 januari när de svartklädda och maskerade två männen försedda med kalasjnikovs först anlände till rue Nicolas-Appert i en svart bil. De iakttogs av tre personer från teatern Comédie Bastille som när de hörde salvor från automatvapen ringde polisen. Männen trängde sig in på ett företag, riktade en kalasjnikov mot en kvinnas huvud och krävde att få veta var Charlie Hebdos redaktion låg. ”På andra sidan” gatan fick de till svar av de skräckslagna personerna. De beväpnade männens jakt på redaktionen fortsatte.

När de stötte på den Sodexo-anställde Frédéric Boisseau skrek de bara ”Charlie”. Boisseau hann inte svara innan de sköt ihjäl honom.

Polisen dröjde

Det fanns ingen skylt till Charlie Hebdo på grund av hotbilden mot såväl enskilda redaktionsmedlemmar som mot redaktionen – drygt tre år tidigare hade redaktionens lokaler förstörts i en brandbombsattack.

Trots att flera personer larmade polisen om de beväpnade männen, verkar informationen om att det rörde sig om ett attentat mot Charlie Hebdo ha dröjt några viktiga minuter – ett av vittnena sade att hon hörde den första sirenen 11.45, nästan en halvtimme efter att polisen först larmats om skottlossningen.

Medan attentatsmännen letade sig fram till redaktionen hade årets första redaktionsmöte på Charlie Hebdo just börjat rundas av. En av redaktionsmedlemmarna, Corinne Rey, var på väg ut när hon mötte de beväpnade männen i trappan. De kände igen henne. Tvingade henne att slå in koden till redaktionen.

Klockan 11.33 öppnades dörren och männen klev in och sköt ihjäl Stéphane Charbonnier, Franck Brinsolaro, Georges Wolinski, Jean Cabut, Philippe Honoré, Moustapha Ourrad, Elsa Cayat, Bernard Maris, Michel Renaud och Bernard Verlhac. Två minuter senare var de klara. En bit från redaktionen sköt de sedan ihjäl polisen Ahmed Merabet, och ropade att de tillhörde al-Qaida i Jemen.

De två attentatsmännen, bröderna Saïd och Chérif Kouachi, hade båda rest till Jemen drygt tre år tidigare. Den yngre brodern Chérif Kouachi hade försökt ta sig till Irak för att strida några år efter USA:s invasion av landet, och visade ungefär samtidigt på stark antisemitism. Hans intresse för jihad stärktes genom kontakter med den salafistiske predikanten Farid Benyettou.

2008 dömdes Farid Benyettou, Chérif Kouachi och ytterligare fem män för terrorbrott, för att ha att rekryterat unga män till Irak för strider under ledning av Abu Musab al-Zarqawi och al-Qaida i Irak – IS föregångare. Chérif Kouachi radikaliserades ytterligare i fängelset där han mötte Djamel Beghal som avtjänade ett straff för att ha försökt bygga upp en al-Qaidacell i Frankrike samt för att ha planerat att bomba den amerikanska ambassaden.

Alla tre sköts ihjäl

Det var under den här tiden som Chérif Kouachi också mötte Amedy Coulibaly – mannen som dödade en polis och som två dagar efter massakern på Charlie Hebdo stormade den judiska affären Hypercacher Supermarket i vilken han dödade fyra personer. De samarbetade och koordinerade sina attacker trots att Kouachi-bröderna utförde sitt uppdrag för al-Qaida på den arabiska halvöns räkning medan Coulibaly å sin sida hade svurit trohetsed till IS ledare Abu Bakr al-Baghdadi.

Alla tre sköts ihjäl, ungefär samtidigt, den 9 januari när poliserna stormade den judiska affären i centrala Paris liksom det tryckeri i huvudstadens utkant där Kouachi-bröderna hade tagit sin tillflykt. Två dagar senare publicerades en förinspelad video av Coulibaly där han förklarade sig vara ”en kalifatets soldat”. Några dagar senare tog al-Qaida på den arabiska halvön på sig terrordådet mot Charlie Hebdo i en elva minuter lång video i vilken Kouachibröderna hyllades som hjältar.

Innan de båda bröderna sköts ihjäl hade Chérif Kouachi också gjort en kort intervju med BFM-TV där han betonade kopplingen till al-Qaida på den arabiska halvön:

– Jag skickades, jag, Chérif Kouachi, av al-Qaida i Jemen. Jag åkte över dit och det var Anwar al-Awlaki som finansierade mig, sade han i intervjun som sändes senare.

Under sin resa till Jemen 2011 ska Kouachi-bröderna ha träffat just Anwar al-Awlaki, den amerikansk-jemenitiske predikanten som var känd för sina karismatiska predikningar på engelska. al-Awlaki som efter terrordådet den 11 september fördömde dödandet av civila, hade själv radikaliserats för att så småningom legitimera och uppmuntra till dödandet av just civila och slutligen iscensätta terrorattacker.

Bland annat uppgav den så kallade kalsongbombaren, Umar Farouk Abdulmutallab, när han greps efter att med nöd och näppe ha misslyckats med att spränga ett plan på väg till Detroit på juldagen 2009 att det var just Anwar al-Awlaki som gett honom instruktionerna.

Bomberna i Boston

al-Awlakis namn har också dykt upp i en rad terrorutredningar såväl före som efter att han dödades i en amerikansk drönarattack i september 2011 – den första amerikanen att avsiktligt dödas i en sådan attack.

Hans namn dök bland annat upp i utredningen av bombdådet mot Boston Marathon 2013. Tsarnaevbröderna som låg bakom dådet ska ha fått receptet för bomberna de använde sig av från tidningen Inspire som ges ut av al-Qaida på den arabiska halvön i vilken även al-Awlaki bidrog med artiklar.

I tidningens första nummer som kom ut 2010 hade al-Awlaki i en artikel om Muhammedkarikatyrerna hävdat att ”medicinen” för att hantera sådana tecknare var att ”avrätta dem”.

Spökrättegång

När attacken mot Charlie Hebdo genomfördes hade flera personer i Kouachi-brödernas och Coulibalys närhet redan flytt landet. Bland dem fanns Belhoucinebröderna som skrev till sina familjer att de var på väg till IS. Belhoucine-bröderna tillhör de 24 personer kring vilken rättegången som inleddes den 6 januari kretsar.

Den äldre brodern, Mohamed Belhoucine, ska ha haft stort inflytande på Amedy Coulibaly. Rättegången, som kommer följas av fler rättsprocesser under våren, har kallats en ”spökrättegång” eftersom bara fem av 24 har väntats vara på plats i domstolen. Övriga befinner sig antingen på flykt eller har dödats i striderna mot IS. 

Källor: Darling, I’m going to Charlie av Maryse Wolinski, Objective Troy av Scott Shane, France 24, Radio France International, New York Times med flera.

Läs även Terrorrättegång inledd i Paris i detta nummer.

Uttrycket ”Jag är Charlie” spreds över världen efter attackerna i Paris. Foto:Christophe Ena/AP/TT