Klockan fem på morgonen den 3 augusti 2014 började telefonen ringa hemma hos den yazidiska parlamentsledamoten Vian Dakhil.
    IS-soldater hade överraskande attackerat hennes födelsestad Sinjar och intilliggande byar, inte långt från Mosul i nordvästra Irak, i jakt på yazidier. De separerade män och kvinnor, dödade de flesta män och kidnappade flickor och kvinnor.

Av Christin Sandberg

Efter det första samtalet var jag i chock och insåg inte vad som hade hänt, men när jag hade pratat med ett par personer till förstod jag att det var bråttom och flög omedelbart till Bagdad, berättade Vian Dakhil när hon tog emot i sitt familjehem i Erbil november 2018.

Vian Dakhil är den enda yazidiern som suttit i Iraks parlament. Det gjorde hon under åren 2014 till 2018. Hon är medlem i det Kurdiska demokratiska partiet. Liksom en majoritet av yazidierna i Irak är hon född i Sinjar.

The Economist har beskrivit henne som Islamiska statens mest efterlysta kvinna.

Dakhil säger att hon inte sett några tecken på en förestående IS-attack, men hon förstod att det låg på hennes axlar att göra något.

I Bagdad samlade hon ihop de högsta regeringscheferna och internationella representanter i landet.

– Men det var svårt att få gehör, i det läget visste ingen hur de skulle kunna stoppa terrorgruppen IS, säger Dakhil.

Två dagar senare, den 5 augusti, höll hon ett känslomässigt tal i parlamentet. Det kom att spridas över världen, och det dröjde inte länge innan omvärlden kom till undsättning och flygbombningar inleddes. Hundratusentals yazidier var då på flykt i Sinjarbergen.

En vecka senare kraschade den helikopter som Vian Dakhil färdades i under en humanitär insats för att dela ut mat över Sinjarbergen, där barn och gamla dog av vatten- och matbrist. Piloten avled, men Dakhil kom mirakulöst nog undan med ett brutet ben.

– Vi hade tagit ombord de sjukaste barnen och gamla och var runt 45 personer i helikoptern som hade kapacitet för 25 person, så vi föll på grund av övervikt, säger hon.

Islamiska staten såg yazidierna som djävulsdyrkare och hade för avsikt att utrota dem.

De yazidiska flickorna, som hade tagits tillfånga, kom senare att säljas öppet som sexslavar på marknader. Uppskattningsvis 7 000 personer försvann och 5 000 mördades.

”Sex år senare kämpar

hundra­tusentals yazidier

fortfarande för
överlevnad i de

interna flyktinglägren.”

Närmare 400 000 yazidier tvingades på flykt under bara några dagar när IS attackerade. Av dem beräknas cirka 90 000 ha lämnat landet och av dem som har stannat kvar är majoriteten fast under usla förhållanden i flyktinglägren i norra Irak.

Sex år senare kämpar hundratusentals yazidier fortfarande för överlevnad i de interna flyktinglägren. Många av dem bär på svåra lidanden och trauman samt bristande framtidsutsikter.

Framtiden för dessa kvinnor är mycket svår. Flickorna har varit utsatta för grovt sexuellt våld och upprepade våldtäkter, många har sett familjemedlemmar förnedras eller mördas och många har försökt ta sitt liv. Tillgången till hälsovård är bristfällig och professionellt psykologiskt stöd i stort sett obefintlig. Flyktinglägren erbjuder få arbetstillfällen och möjlighet till stimulerande aktiviteter. Dessutom är yazidierna diskriminerade och har svårt att få arbete utanför lägren.

Tvingades konvertera

Enligt FN tvingades många yazidiska kvinnor att konvertera till islam i fångenskap, vilket tros ha skapat stor rädsla hos många av de kidnappade kvinnorna för att komma tillbaka.

Vian Dakhil berättar att drygt tusen unga kvinnor har fått hjälp i Tyskland, men många av dem har återvänt och bor nu tillsammans med sina familjer.

De flesta flickor som har återvunnit frihet har hamnat hos sina familjer i något av de fler än 23 flyktingläger som har upprättats i Dohuk-regionen i Kurdistan i nordvästra Irak, sedan år 2013.

Psykologer försöker hjälpa till så gott de kan, men det är långt ifrån tillräckligt för att nå de över 350 000 yazidiska överlevare som i dag finns i läger i Kurdistan i norra Irak.

Nu riskerar en växande oro för att coronaviruset ska sprida sig försämra måendet ytterligare hos de redan hårt prövade yazidierna. Det varnar psykologen Jan Ilhan Kizilhan från universitetet i Duhok.

Kizilhan har jämfört data från oktober 2019 med insamlad information från april 2020. Alla som deltagit är yazidier, som flytt IS 2014 och sedan dess lever i flyktingläger nära staden Duhok. Samma personer har intervjuats vid de två tillfällena och alla har drabbats av eller vittnat om om våld eller förlorat vänner och familjemedlemmar i folkmordet.

Enligt Kizilhan har depressioner, oro, symptom på posttraumatisk stress och andra psykiska besvär inklusive självmordstankar ökat.

Religiös minoritet

Yazidierna är kurder och en religiös minoritet. Gruppen beskrivs ofta som väldigt sluten.

I Lalish, yazidiernas heliga stad, har den högsta andliga ledaren, kallad Baba Sheikh, tagit emot alla kvinnor som varit IS fångar med öppen famn. Många av dem har döpts på nytt som en symbolisk gest av välkomnande tillbaka in i gemenskapen. Det har varit viktigt för många av kvinnorna.

– Det skulle vara bra om vi öppnade upp oss mer, men jag kan samtidigt förstå att ett folk som har överlevt 73 folkmord är rädda och tenderar att sluta sig, säger Vian Dakhil.

Under historien har det yazidiska folket spritts ut, en del har lämnat landet och många vill lämna. Allt detta påverkar minoritetsgruppens sammanhållning. 

FN har kallat förföljelsen av yazidier på deras förfäders hemland i norra Irak, under 2014 för folkmord. Men fram tills nu har ingen åtalats för dessa brott.

En glimt av hopp har dock kunnat skönjas under året. I april ställdes en man, som identifierats som Taha Al-J, inför rätta som den förste anklagade för folkmord på yazidierna.

Rättegången inleddes i Frankfurt och är den första i vilken en IS-medlem ställs inför rätta för folkmord mot yazidierna.

Fredspriset

I samband med att Nadia Murad – en yazidisk ung kvinna som hållits som sexslav hos IS – tilldelades fredspriset 2018 hördes upprop om att omvärlden måste stötta yazidiernas kamp.

Vian Dakhil som 2018 fick det svåra uppdraget att arbeta för att återuppbygga freden, sade då såhär om det:

– Fredsprocessen måste byggas inifrån Irak om yazidierna ska kunna bo kvar här. Något som kommer att bli mycket svårt.

– Nadia Murads och de andra flickornas röster och vittnesmål är viktiga. Men Irak är ett land med bra inkomster (från oljan, red. anm.) och möjligheter, men de har aldrig tagit hand om sina minoriteter.

Fredsprocessen handlar inte i första hand om IS brutalitet utan framför allt om att läka såren efter grannar som pekat ut dem.

– Ingen utifrån (syftar på de IS-soldater som stormade in i Sinjar, red. anm.) kunde veta vem som var yazidier, någon måste pekat ut dem, säger Dakhil.

Så är det ens möjligt att bygga upp freden?

– Jag kan inte säga att det är omöjligt, säger Dakhil.