Arbetare och miljö kan få större skydd i och med så kallad human rights due diligence som tvingar företag till större ansvar i hela leverantörsledet. Här textilarbetare i en protest i Savar i Bangladesh i januari förra året. Foto: AP Photo
 
Reportage

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Planerad EU-lag kan ge större skydd åt arbetare och miljö

EU kan få bindande lagstiftning om att företag måste identifiera och förhindra negativ påverkan på mänskliga rättigheter, liksom på miljön, så kallad human rights due diligence. EU:s justitiekommissionär Didier Reynders har sagt att ett lagförslag kan läggas fram i början av nästa år, något den ideella föreningen Fair Action välkomnar:

– En sådan lagstiftning kan verkligen göra skillnad, säger Maria Sjödin. 

Av Bella Frank

EU Flera av EU:s medlemsländer har infört någon form av lagstiftning som tvingar företag att genomföra olika typer av human rights due diligence (HRDD), bland annat införde Frankrike lagen Duty of vigilance 2017. Lagen kräver att större företag med huvudkontor i landet gör risk- och konsekvensanalyser för att förhindra att verksamheten påverkar mänskliga rättigheter och miljö negativt. Förra året antog Nederländerna en lagstiftning som syftar att förhindra barnarbete inom företagens leverantörskedjor. 

Flera andra länder som Finland och Tyskland arbetar också på att få till stånd sådan lagstiftning på EU-nivå. I måndags arrangerade bland annat organisationen Oxfam seminariet Towards an effective EU mandatory human rights and environmental due diligence legislation där bland andra justitiekommissionär Didier Reynders deltog. 

Intresset var stort, 700 personer hade anmält intresse och mer än 300 åhörare deltog på direktlänk medan andra lyssnade på livesändningen på Youtube. Den ideella föreningen Fair Action, som försöker påverka företag att ta ansvar för såväl arbetare som miljö, välkomnar Reynders initiativ:

– Human rights due diligence inom EU är en viktig fråga som vi driver för att få till ett sådant lagförslag, och den svenska regeringen måste vara aktiv i processen. Det går inte att stå vid sidan av och se på, det måste bli en effektiv lagstiftning med sanktioner, och som är utformad för att hjälpa utsatta arbetare i exempelvis Bangladesh, säger Maria Sjödin, kommunikationsansvarig på Fair Action till Tidningen Global. 

Arbetarna överges

Textilarbetare i Bangladesh har drabbats hårt av coronakrisen och har ställts inför ett omöjligt val mellan hälsa och försörjning. Stora klädföretag har ställt in ordrar eller krävt rabatterade priser vilket slagit hårt mot leverantörerna och än hårdare mot textilarbetarna. Vissa har fått kraftigt sänkta löner eller förlorat sina jobb. 

– Det vi hör från våra partners i Bangladesh är att tusentals har förlorat jobbet och de som har kvar jobben har svårt att få ut sina löner. Det som är extra problematiskt i Bangladesh är att lönerna är så låga att textilarbetarna inte har några besparingar alls, och när de inte får ut löner kan de inte köpa mat för dagen. Det är en desperat situation, säger Maria Sjödin och fortsätter:

– Hundratusentals kvinnor som varit med och skapat företagens vinster blir övergivna i coronakrisen.

Textilarbetarna i Bangladesh har bland de lägsta lönerna i världen, och har därför inga marginaler. Textilarbetare har genom upprepade protester lyckats höja minimilönen. Men trots det når minimilönen inte upp till en så kallad levnadslön – en lön arbetaren och dennes familj kan leva på genom att täcka utgifter som boende, sjukvård, skolgång för barn, och ett litet sparande.

Prispress stort problem

Många företag har i dag skrivit in krav på levnadslöner i sina uppförandekoder, som leverantören förbinder sig att följa men de stora klädjättarna lägger helst över det ekonomiska ansvaret för detta på leverantörerna som har betydligt mindre marginaler. Dessutom går själva affärsmodellen ut på att pressa priserna så långt det går, vilket står i skarp motsättning till bättre villkor för arbetarna: 

– Den stenhårda prispressen är inte förenlig med löften om att arbetarna ska kunna leva på sin lön, säger hon och pekar på att H&M-leverantörer i Bangladesh och Kambodja menar att inköpare från H&M pressar ner priserna så hårt det går. Därmed finns varken incitament eller utrymme för leverantörerna att höja arbetarnas löner. En annan del av problemet är hur klädjättarna väljer sina leverantörer, vissa företag säger sig välja leverantörer som har bättre hållbarhetsarbete: 

– Men lönenivån finns inte med där, så det gör att det inte finns några ekonomiska incitament för att höja lönerna. För att det ska börja hända saker måste det finnas ekonomiskt incitament, leverantörerna måste ha ekonomisk täckning för sina kostnader för högre löner.

En positiv utveckling är att flera mindre svenska företag har börjat se över själva inköpspriserna, där det också finns ett medvetande om att prispressen kan utgöra ett hinder för högre löner, och därför börjar pröva sig fram till nya metoder: 

– De företag vi har tittat på jobbar med att utvärdera vilket pris som behövs för att de ska kunna betala högre löner, säger Maria Sjödin.

Kan detta vara ett sätt att visa för andra företag att det är möjligt?

– Det tror jag absolut. Både ett prispåslag, men också incitament som att lägga fler och större ordrar till leverantörer som vill höja lönerna kan vara vägar framåt, säger hon. 

Lag kan göra skillnad

En annan ljuspunkt för Fair Action och andra aktörer inom civilsamhället är stegen som nu alltså tas gentemot en bindande lagstiftning inom EU om human rights due diligence, där ett företag blir juridiskt bundna att både identifiera och hindra att deras verksamhet får negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, något också som ska gälla i hela leverantörsledet. 

I våras gjorde Fair Action och Amnesty Sverige en studie som visade att bara omkring hälften av de granskade svenska företagen faktiskt följer upp om deras policy för mänskliga rättigheter efterlevs i hela verksamheten och i leverantörsledet. Studien visade också att bland de granskade företagen var det bara 13 procent som redovisar att de specifikt genomfört en human rights due diligence.

– Det är en  låg nivå. Från politiskt håll framstår det  ibland som att svenska företag ligger långt fram. Det stämmer att vissa företag tagit kliv framåt i vissa frågor, medan  andra företag, som inte blir granskade eller inte har ett tryck från konsumenter, så ser det ganska magert ut när det gäller arbetet för mänskliga rättigheter. Så en EU-lag tror jag verkligen skulle göra skillnad.

Fakta: Human rights due diligence

Den 29 april i år meddelade EU:s justitiekommissionär Didier Reynders att EU-kommissionen vill lagstifta om human rights due diligence (HRDD) så att ett företag blir juridiskt bundet att både identifiera och hindra att deras verksamhet får negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö.

Ett lagförslag väntas läggas fram i början av år 2021.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter