När ekonomin slås sönder och människor förlorar arbetet i rikare länder till följd av coronapandemin innebär det ett stopp för pengaöverföringar från migranter till släktingar i hemlandet. När remitteringarna, de pengar som migranter skickar hem, uteblir, lämnas miljontals familjer runtom i det globala Syd utan grundläggande månadsbidrag till mat, mediciner och skolavgifter.

Av Christin Sandberg

REMITTERINGAR Esther Boquin bor tillsammans med sin mamma och systerdotter i Honduras. Systern, som bor i Houston i USA, brukar skicka pengar varannan vecka.

– Hon har inte kunnat skicka pengar på en månad på grund av utegångsförbudet, säger Esther Boquin på telefon.

– Vi har fått dra ner på mängden mat vi köper och leta efter de billigaste alternativen, säger hon.

Den massiva världsomspännande nedstängningen under coronapandemin har lett till en oöverblickbar ekonomisk nedgång.

Och det skapas en kedjereaktion. Anställda i rikare länder förlorar sina arbeten. Många av dem är migranter, så kallade ekonomiska flyktingar, med osäkra anställningar i låglönesektorer som står utanför de statliga åtgärdspaket som regeringarna utfärdar för att ekonomin inte ska slås sönder fullständigt.

Boquin berättar att hennes syster reste till USA på vinst och förlust förra året, och lever som papperslös.

– Hon arbetar i en mataffär, men har inget kontrakt, utan ibland har hon arbete, ibland inte. Samma gäller för hennes make. Så det är svårt även för dem att få livet att gå runt, och ändå hjälper de oss med pengar, nästan varje månad, utom nu då, säger Boquin.

När företag stänger ner och hundratals miljoner människor tvingas vara hemma eller förlorar arbetet är det än fler familjer i Syd som förlorar de pengar som hela deras vardag är uppbyggd kring.

Matteo Castellano från Tegucigalpa, Honduras huvudstad, berättar att han har många släktingar i New York och flera av dem har smittats av coronaviruset.

– Deras situation är svår just nu, och de behöver sina egna pengar under den här perioden. Mina föräldrar och jag brukar annars få pengar varje månad. Vi arbetar, men lönerna räcker inte till att täcka ens alla basbehov. Mediciner och skolavgifter betalar vi med pengarna vi får från släkten, säger även han över telefon.

Latinamerikaner och afrikaner är beroende av pengar från släktingar som arbetar i USA, medan många asiatiska migranter arbetar i Egypten och Mellanöstern och skickar hem betydande delar av sin lön. USA följt av Förenade Arabemiraten och Saudiarabien är de länder som utgör de största källorna för remitteringar och därifrån flödar vanligtvis pengar till länder i Asien, ledda av Indien, Kina och Filippinerna, enligt Världsbanken.

I länder som El Salvador, Guatemala och Honduras i Centralamerika har i stort sett alla familjer minst en släkting i USA som skickar hem pengar. Remitteringarna är en viktig del av den inhemska ekonomin i deras hemländer.

I El Salvador och Honduras utgör remitteringarna 20 procent av BNP – ett mått på den totala ekonomiska aktiviteten i ett land under en bestämd tidsperiod – enligt uppgift från Världsbanken.
I Guatemala uppgår de till 12 procent och på Haiti handlar det om om över 30 procent av ekonomin som drivs runt tack vare remitteringar.

Även i länder som Filippinerna, Somalia, Libanon, Nepal och på Västbanken lever otaliga familjer på pengar som släktingar skickar hem.

Abdalla Sabdow utanför Dahabshiil money transfer service i Mogadishu, Somalia, saknar pengarna från sin kusin som arbetar i New York, USA.FOTO: AP Photo/Farah Abdi Warsameh

Ekonomer varnar för allvarliga konsekvenser för dessa länder under det närmaste året. När människor inte kan äta sig mätta försämras dessutom både den fysiska och psykiska hälsan. Många migranter tvingas också återvända hem om de inte inom en snar framtid hittar nya arbetstillfällen. Det kommer sätta tryck på både hälsosystemet och de sociala relationerna i landet.

Mexikos president Andrés Manuel López Obrador har bett mexikaner i USA att försöka fortsätta skicka hem pengar till sina släktingar.

I den mexikanska delstaten Michoacán uppskattas hälften av delstatens befolkning på 4,5 miljoner leva av remitteringar. Dessa är extra viktiga varje gång ekonomin svajar, även i vanliga fall, så nu finns det extra stor anledning till oro.

Dilip Ratha, ekonom med inriktning på migration och remitteringar på Världsbanken, skriver i ett mejl till Washington Post att ”förlusten av pengaöverföringar innebär att många fattiga familjer förlorar deras enda ekonomiska livlina, vilket har en direkt inverkan på näringsintag, hälsa och utbildningsresultat, vilket i sin tur kommer att påverka humankapitalet”, på längre sikt.

Världsbanken har dokumenterat hur pengaöverföringarna har hjälpt till att lindra fattigdomen i många länger, förbättra näringsintaget, bidra till att fler barn går i skolan och får bättre undervisning samt att minska barnarbetet.

Pengarna förs oftast över i små summor och regelbundet, och innebär en stor affärsverksamhet. Denna ligger nu nere, vilket försvårar överföring av pengar till ett land som exempelvis Somalia, som saknar ett fungerande banksystem och där ekonomin till största del är en kontantekonomi.

I Honduras försöker Esther Boquin och hennes familj att hålla modet uppe.

– Vi försöker vara positiva, men samtidigt tänker jag mycket på hur det kommer att bli i framtiden.